BLOGGER TEMPLATES AND TWITTER BACKGROUNDS

tisdag 20 september 2011

Upp och ner..

Denna dagen har varit lite konstig... I morse när vi kom dit så sov han som vanligt. Vi satte oss och började prata med sköterskorna om natten. Allt hade varit bra och han hade sovit gott. De skulle sätta ut en del mediciner under dagen, sådana som går intravenöst. De hade provat att stänga av pm igen men han hade fortfarande sk nodalrytm.
En av läkarna kom in och var väldigt positiv och menade på att om det såg så här bra ut imorgon så skulle vi få komma ner på avdelningen... Vis av erfarenhet så tog jag det med ro!

Leo verkade må hyfsat bra, inte alltför pigg men hyfsat klar när han väl var vaken. Jag tvättade av honom med vatten och fick på honom kläder. Vi gjorde en ansträngning och flyttade över honom i mitt knä i en fåtölj. Det är bra för honom att flytta runt och få sitta upp ordentligt. Han tycker inte om flyttarna, de är lite röriga eftersom det är mycket slangar och sladdar att hålla reda på, och jag tror att det är obehagligt för honom med nålar i båda händerna dessutom...
Efter ett tag så somnade han igen i famnen. Det är härligt att få sitta med honom i famnen! Efter ca en timme så vaknade han till och blev lite orolig så då fick han komma tillbaka till sängen. Sen somnade han gott...
Efter att ha varit ensam på rummet sen i lördags så fick han en sänggranne idag och när den kom så passade jag på att gå "hem". Det var dags för lite lunch.

Efter lunchen så gick vi tillbaka till Leo. När vi kom dit så verkade han lite blek och det var något annorlunda. Eftermiddagspersonalen hade börjat och det var samma sköterska som hade honom igår och hon, precis som jag, reagerade på att han såg annorlunda ut från igår. Blekare, magen var återigen väldigt spänd och han började bli ordentligt marmorerad... Han hade inte ont men eftersom han fortfarande inte hade bajsat sen op så var vi rätt övertygade över var problemet låg! Blodtrycket var högre nu och syresättningen lägre.. Han mådde inte alls bra. Han hade fått mat för en stund sen och det märktes på magen. Magen såg jättestor ut. Läkaren kom in och tyckte att röntgen skulle komma och göra en lungröntgen. Ultraljud på hjärtat hade gjorts vid middagstid och visade likadant som förra gången, dvs ett något trött hjärta. De tog även en sk blodgas. Allt visade som det skulle så det gav klart besked: magen var problemet och vi var tvungna att hitta en lösning!

Sköterskan fick tag på Movicol Junior så vi började ge det i knappen. Sen provade hon att ta tempen igen och helt plötsligt så släppte det ordentligt!! Genast blev magen bättre, inte spänd som en trumma längre. Som väntat så blev både blodtryck och syresättning bättre rätt så snart efteråt. Trots att det hade släppt så misstänkte sköterskorna att där var mer i magen som behövde ut så de kallade på en annan läkare, en doktor Gunnar.

Jag tyckte jag kände igen namnet och mycket riktigt, det var Max`s doktor som kom. Han klämde och kände på magen och lyssnade och rekommenderade en tarmsond 3 gånger per dygn i ca 15 minuter. En tarmsond är en ihålig slang som de för upp i ändtarmen och som ska sitta ett tag så att luft och ev bajs kan ta sig ut utan ansträngning... Inte så mysigt kanske, men i Leos fall så behövs det nog tyvärr. En del har kommit ut men det verkar som att det finns mer, som kanske sitter fast...
Stackars Leo var helt slut och somnade gott. Då passade vi på att gå iväg och laga mat.

När vi kom tillbaka ikväll så såg han genast bättre ut. I eftermiddags när han var som värst hade han varit blålila om läpparna och sett allmänt blek ut, ikväll såg han bättre ut. Han var fortfarande marmorerad men han hade nästan rosa läppar igen och såg bra ut i färgen. Han är väldigt trött så han är bara vaken ca 5 minuter i taget. Han sover mestadelen av tiden. Han hade lyckats bajsa lite till men det är nog mer kvar..
Det märks verkligen hur allt hänger ihop i kroppen. Är magen dålig så att den blir spänd som Leos så trycker den på lungorna, så att andningen blir jobbigare, vilket naturligtvis också gör att blodtrycket ökar och i o med att andningen blir jobbigare så sjunker syresättningen... Ungefär så misstänker jag att det var för Leo!

Jag hoppas lite att de behåller honom på BIVA imorgon också för jag vet att de har lite svårt att ställa in vätskebalansen, han kissar för lite så de måste putta på med Furix ibland och det ges i blodet. Ger de för mycket furix så måste de ge mer Kalium och ev salter... Det är en delikat balansgång.
De känner Leo vid det här laget så de vet att det kan komma överraskningar...
Leo på förmiddagen... Hyfsat pigg emellanåt
Något marmorerad, en femtedel av vad han var sen, 
då var han mörkröd, tom i ansiktet!

1 hade något att säga!:

EmiliaJ75 sa...

Åh, lilla goa killen! Finner inga ord längre, han är en otrolig kämpe! Hoppas ni får en bra dag!