BLOGGER TEMPLATES AND TWITTER BACKGROUNDS

lördag 22 september 2012

Hjärtkateteriseringen

Nu är vi hemma igen! Allt har gått bra och vi har fått lite svar på frågorna vi (och läkarna) hade.

Inskrivningen i onsdags var som vanligt en dag full av väntan! Det togs EKG, blodtryck, blodprover bla. Sen var det lite väntan innan det blev dags för UKG (ultraljud på hjärtat) och sen ytterligare väntan innan vi fick pratat med narkos. Först fick vi veta att Leo var först ut på torsdagen (ca kl.8), sen efter att ha pratat med narkos så blev Leo flyttad till andra tid (ca kl.10). Efter att ha pratat med narkos så var vi klara på sjukhuset. Vi fick med oss duschgrejor (Descutan och handdukar) och mediciner, sen gick vi till rummet på patienthotellet. Eftersom vi var klara tidigt (ca 16) så passade vi på att åka in till syster och lämna lite grejor som vi hade med som var hennes. Sen åt vi middag på Rolles på vägen "hem".

Det tog lång tid innan Leo somnade och vi sov väl sisådär så vi var ganska trötta när vi vaknade på torsdags-morgonen. Eftersom Leo var fastande så gick jag och J och åt frukost i omgångar. Sen skulle han badas och Emlas. Vi skulle vara på sjukhuset kl.9,30 och 9,20 ringde en sköterska och berättade att narkos hade velat byta plats på Leo och den som egentligen skulle varit sist, så helt plötsligt var vi sist ut och skulle inte vara på sjukhuset förrän kl. 13,30. Leo var då fastande sen kl. 20 på onsdagskvällen... Det är tur att han inte verkar förstå när han är hungrig! Jag fick plocka av Emlan igen och sen stack vi in till Malmö för att fördriva tiden!
J skulle till Dormys och jag och Leo gjorde Stadium! ;-)

Vi skulle vara på sjukhuset vid halv 2 och vi var inom avdelningen vid 12,50 för att hämta mer Descutan och jag passade på att Emla honom också. Vi hann inte mer än in på rummet på patienthotellet, så ringde dom från avdelningen igen. Då ville narkos att vi skulle vara på angiolabb (där kat:en ska göras) redan kl. 13,30... Så det blev en snabb Descutandusch för Leo sen fick vi bege oss tillbaka igen!

När vi kom till avdelningen så fick vi komma in på ett rum och sen fick Leo lite lugnande medicin (Midazolam). Emlan torkades av och han fick ligga i sängen och började så sakta bli lite lullig. Vägen upp till angiolabb känns som ganska lång och krokig men det går snabbt att gå dit och 2 min över halv 2 var vi "äntligen" där!

Innan Leo fick komma in på bordet så sattes det en nål i handen så att de skulle kunna söva honom. Sen fick vi vänta på en av narkosläkarna.  Sen fick jag bära en något glad Leo in på bordet. Efter att ha fått lite mer sovmedicin i nålen i handen så somnade han gott strax innan kl.14. Själva sövningen är det jobbigaste av allt! Det kommer alltid ett par tårar när jag går ut ur rummet...

Eftersom vi hade fått besked om att vi kunde räkna med ungefär 2 timmar innan dom var klara så gick vi bort till Rolles (Sibylla som ligger i närheten) och åt en försenad lunch. Sen tog vi en promenad ner till Malmborgs och köpte lite kex, gottis och läsk inför kvällen. Eftersom kat:en blev så sen så skulle det innebära att jag och Leo skulle bli tvungna att sova på sjukhuset.

Vid en hjärtkateterisering går läkaren in med en kateter i ljumsken, antingen i en ven eller en artär. Går dom in i en ven så måste patienten ligga ner i ca 6 timmar för att det inte ska börja blöda igen. Går dom in i en artär så är motsvarande siffra 8 timmar sängläge...
I Leos fall gjorde dom en väldigt grundlig undersökning så dom gick in i både ven och artär...

Vi gick tillbaka till patienthotellet och fortsatte vänta. 2 timmar och inget ljud från sjukhuset. Kl. 17,30, efter 3.5 timme så ringde äntligen personalen på post-op och sa att Leo var vaken. Snacka om att jag ville dit fort.
J valde att vara kvar på rummet eftersom bara en förälder får vara inne hos barnet åt gången. Jag skulle ringa när vi blev flyttade till avdelningen.

Leo var så klart trött när jag kom dit, han sov i ett par omgångar och var ganska så rosslig och hade syrgasmasken framför näsan. Dom hade gjort ett ultraljud via matstrupen och tydligen hade det, i kombination till intuberingen, resulterat i att han hade blött lite från munnen. Ett tag så ville dom göra en röntgen för att se så att han inte hade svalt ner blod i lungorna men det konstaterades att risken var väldigt liten så det var bättre att bespara honom från ytterligare röntgenstrålar.

Vi blev kvar rätt så länge på post-op och länge så var Leo enda patienten där så det var lugnt och skönt. Han fick titta på tv och det värsta rosslandet försvann. Syresättningen var dock fortfarande låg (runt 88% utan syrgas) så han fick en syrgasgrimma på sig. Vi kom ner på avdelningen först vid kl. 20,30 och eftersom det var ett så pass litet ingrepp så fick vi dela rum med en annan patient som hade gjort kat:en innan Leo.

Det tog ett tag innan Leo somnade. Först fick han en Piggelin och sen åt han Singoallakex i sängen... Vid 22,20 somnade han gott och sov gott hela natten. Själv så sov jag ganska kass i sjukhussängen bredvid Leos men det var ju bara en natt.

Dagen efter så ville läkaren som gjort kat:en prata med oss och berätta vad han hade hittat. Han hade redan berättat lite snabbt när jag träffade honom på post-op men han ville visa lite bilder också och det tackar inte jag nej till! Det är första gången som jag har fått se bilder på hur det ser ut.

Läkaren tog fram röntgenbilderna från kat:en och då syntes "problemet" väldigt tydligt. På vänster lungartär är det en väldigt tydlig förträngning en liten bit in. Början och slutet på artären är ca 10 mm bred, medan vid förträngningen så är det bara 5 mm brett.. Detta förklarar en hel del. Pga förträngningen så är trycket högre i artären och det kommer inte lika mycket blod till vänster lunga som till höger lunga. För att "underlätta" så har kroppen bildat s.k. kollateralkärl som leder syrefattigt blod från vä lungartär direkt till hjärtat utan att det syresätts först, det förklarar varför han inte kommer upp i den syresättningen som han borde ha.

Dessutom så var det sk fyllnadstrycket i hjärtat högt. Det innebär att kammaren är för spänd i det skedet när det ska vara avslappnat för att kunna fyllas med blod. Därför vill läkarna höja Kaptoprildosen eftersom den sänker trycket och stärker hjärtat. Läckagen (i aortaklaffen och tricuspidalisklaffen) var fortsatt lindriga så det var ingen fara.

Detta innebär att läkarna ska sätta en stent i vänster lungartär för att vidga den ordentligt. Det kommer antagligen att bli av redan v.46, dom vill inte vänta längre än nödvändigt...

Jag fick förklarat för mig att dom hade gjort en väldigt noggrann undersökning på Leo, dom hade varit extremt noggranna. Det var därför det tog så lång tid. Egentligen hade dom kunnat sätta stenten på plats samtidigt, men eftersom han redan hade fått så mycket kontrastvätska och varit utsatt för rätt så mycket röntgenstrålar så ville dom inte fortsätta. Han behöver få tid på sig att "ta hand" om kontrastvätskan och för mycket röntgenstrålar är aldrig bra.

Vi kommer att bli kallade till Hbg snart för att höja medicinen och sen kommer det en kallelse till stentningen i höst.

Det är skönt att få ett svar på varför syresättningen inte är så bra som den borde vara och en förklaring till varför han har problem med luftrör och andning så fort han blir förkyld/sjuk.
Det är ett hyfsat "lätt" problem med förträngningen eftersom den med största sannolikhet kan fixas med stentningen. Läkaren menade på att när stenten väl är på plats så kommer kollateralkärlen att krympa ihop och förtvina.

Det bästa av allt är att stenten kommer att sättas på plats med hjälp av en kateter så det blir ungefär som en hjärtkateterisering, dom behöver inte öppna honom. Så det blir bara ca 3 dagar på sjukhus, precis som nu.
Sen är det så klart väldigt synd att dom måste göra det, men jag är beredd på att det kommer att behövas såna här ingrepp lite då och då. Det är bättre med små ingrepp än med stora!
Leo charmade alla sköterskor nere i Lund och även läkaren fick en kram.
Behöver jag säga att han är omtyckt på avdelningen?!

Mys på patienthotellet
Tittar på bilarna utanför
Emlad och "boxhandskarna" på
Tittar på Nicke på post-op
Trött och lite dålig syresättning, därav grimman
Nere på avd 67, då får man äta glass i sängen!

fredag 7 september 2012

Äntligen!

Vi har fått tid för hjärtkateteriseringen, redan!!

Jag frågade hjärtläkaren i tisdags, när han trodde att det skulle bli av och han trodde att det skulle bli i oktober-november.

2 dagar senare, igår, ringer dom från Lund och vi får en tid redan den 20/9! Tydligen ville hjärtläkaren i Lund verkligen att det skulle bli av i september.

Så den 19:e (på pappas/morfars födelsedag) är det inskrivning. Han ska röntgas, det ska göras UKG (ultraljud på hjärtat), vi ska prata med narkos mm. Det lär bli en heldag på avd 67 men det gör inget för personalen är underbar!Sen får vi permis över natten, antagligen på patienthotellet.

Sen på förmiddagen på torsdagen (den 20:e) ska kat:en göras. Leo kommer att sövas, sen går läkaren in med en kateter i ljumsken. Via blodkärlen förs katetern upp till hjärtat och där kan läkarna mäta tryck och flöde i och runt hjärtat.
Efter kat:en kommer han att få ligga några timmar på postop eftersom det kan blöda en del och han går på Trombyl...

Jag är väldigt intresserad av att få reda på vad kat:en visar. Som det är nu så går han på en medicin, Sildenafil, eftersom läkarna tror att hans "för låga" syresättning kan bero på för högt tryck i lungkärlen. Sildenafil öppnar upp lungkärlen och ökar blodgenomströmningen i lungorna. Det kallas även Viagra...

På burken innehållande Sildenafil så står det så tjusigt: "mot Pulmonell Hypertension". Läkarna är inte helt säkra på om medicinen har någon verkan eller om han verkligen behöver den så det ska bli väldigt intressant att höra vad dom säger efter kat:en.

Förhoppningen är att vi kan slippa den medicinen efter kat:en. Jag skulle vilja att dom hittar en fysisk förklaring till varför han inte riktigt kommer upp i den syresättningen som han "borde" kunna ha.

Hjärtläkaren i Hbg menar på att ibland skapar kroppen egna kärl för att underlätta men att dessa i vissa fall snarare stjälper eftersom dom "stjäl" syre, om jag fattade honom rätt.


tisdag 4 september 2012

Hösten är på väg med stormsteg...

Med hösten kommer alla förkylningar och annat skit.. Killarna har börjat hosta och Leo har fått börja med inhaleringar då han låter väldigt "kruppig" på morgonen. Max har börjat i förskoleklassen och tycker att det är himla skoj.

Idag var det dags för återbesök hos hjärtläkaren för Leo. Eftersom han mår bra så är jag inte speciellt orolig längre. Vikten och längden låg på ungefär detsamma som för några månader sen. Han är 95 cm och väger 13,5 kg ca. Helt ok för honom.
Syresättningen låg idag runt 90-91%, inte riktigt bra men samtidigt inte dåligt heller. Jag hoppas vi får något svar i höst efter kat:en på vad det är som gör att syresättningen inte stiger högre. Enligt en av röntgenbilderna så är lungkärlen som leder in till hjärtat något vidare än vad dom "bör" vara. Inget farligt men det kan vara en förklaring.

Efter EKG och blodtrycksmätning så var det dags för UKG med hjärtdoktorn. Allt såg bra ut, hjärtat är ungefär lika stort som förra gången och läckagen finns där men är inte något att oroa sig för. Allt ser bra ut efter omständigheterna. Det är skönt att höra eftersom vi tycker att han mår bra. Han är pigg och glad nästan jämt.

Det blev bestämt att vi ska prova att sätta ut Impuganet. Han har en låg dos och verkar inte behöva det så vi ska köra på halv dos (1g/dag) i 14 dagar sen ska vi sätta ut det helt. Skönt att bli av med en medicin, han har ju några andra som han kommer att ha resten av livet. Däremot så skulle vi öka Trombylen något, 3/4-del istället för en halv. Nästa återbesök blir om 2 månader först.

Min dag kunde ha börjat bättre idag. På väg till sjukhuset fick jag se en katt bli påkörd av en bilist som bara stack efteråt. Jag hade bråttom till sjukhuset men kunde inte bara köra förbi så jag (och en annan bilist) stannade. Stackaren var nog allvarligt skadad för den var helt apatisk och andades knappt. Efter någon minut i min famn så tror jag att hon somnade in för hon blev helt lealös och pupillerna blev jättestora. Stackars lilla katt, förhoppningsvis hann hon känna lite värme innan hon dog... Det var en jättefin sköldpaddsfärgad katt.
Som syster säger: "Det finns en speciell plats i helvetet för såna människor!"
När jag kom hem så var jag tvungen att pussa och krama lite extra på Findus...
Stackaren undrar nog fortfarande varför jag var tvungen att göra det. Han är inte världens keligaste...  ;-)

Ikväll kör äntligen min gympa igång igen. Denna terminen har det tillkommit lite nya pass så jag lär ha att göra. Idag är det core.
En perfekt vecka hade jag kunnat gå mån (FIT), tis (core), tor (powerstep) och sön (core with ball). Jag är mest nyfiken på måndagspasset då det är intervallträning. Riktigt jobbigt och skitkul! Har jag tur kan jag gå åtminstone 2 gånger i veckan. Söndagarna kan jag aldrig gå eftersom antingen jobbar jag eller J, men det är inte hela världen.