Ronald McDonald.

 Nu sitter jag på Ronald McDonald och vi har Leo med oss här. Sedan igår har Leo fått följa med till Ronald eftersom hjärtat mår så bra. Senaste veckan har varit väldigt positiv och Leo har tagit stora kliv framåt. Nu sitter han t.ex. själv och har bra balans. Han har provat att stå med mycket hjälp och det går såklart inte än på ett tag men bara för att fötterna ska få känna på att få tyngden på sig. Han har inte lika ont i kroppen längre vilket gör det lättare att flytta honom. Dessutom har han börjat äta lite mat. Nu kan vi sitta tillsammans ute i köket då är det lättare att locka i honom lite mat.

På grund av dialysen har vi fått byta avdelning från 67:an till 65:an. P-dialysen funkar bra och nu håller de på att, som njurdoktorn sa:"hitta rätt recept till dialyskakan". De provar långa och korta cykler för att se vilka resultat det kan ge. De korta cyklerna (1-2 timmar) är mer effektiva och ger oftast mer vätska vid tömning. De långa cyklerna (3-4 timmar) drar ut mer slaggprodukter. Just nu har Leo haft högt kalcium och det är inte bra för njurarna så de har försökt köra längre cykler för att få bort så mycket kalcium som möjligt. Som tur är har det börjat gå ner igen. Största "utmaningarna" just nu är kalciumnivån, dialysen och sjukgymnastiken. 

Med tanke på hur lite han kissar själv så ser det ut som att han kommer att behöva iallafall 3-4 veckors dialys till. Vi ska få lära oss att sköta en maskin som ska sköta dialysen nattetid. Som det ser ut nu kommer vi nog att kunna komma hem om 1-2 veckor! 

Det som avgör när vi kan komma hem är när vi har lärt oss maskinen och de har hittat rätt "recept" på dialysen och om hjärtbiopsin på måndag ser bra ut. 

Ett väldigt välbehövligt fotbad

På Ronald.

Schematavlan är fullklottrad redan.