BLOGGER TEMPLATES AND TWITTER BACKGROUNDS

fredag 10 juli 2009

Dryg dag...

Nu är Leo inskriven på avdelning 67! Men vilken fruktansvärt dryg dag! Massor med timmar av bara väntan. Vi skulle vara där redan 9 imorse så vi lämnade Max hos farmor och farfar igår kväll. Vi skulle åka redan 8 så det hade bara blivit jobbigt att trixa med honom då.

När vi kom dit så skulle det vägas, mätas, kollas saturation, göra ekg och ta blodtryck! Det tog en stund men det gick utan några större protester, trots att hans mat blev en halvtimme försenad. Vikten och längden var densamma som i onsdags. Blodtrycket låg som det brukar, ekg såg bra ut och saturationen var tillbaka runt 82! Jättebra med andra ord...

Sen var det väntan i ca 1-1½ timme innan vi skulle skrivas in av läkare och göra ukg. Det blev Dr Munkhammar som skötte detta och han var postitivt överraskad över hur fin han såg ut. Kirurgen (Sune) kom in samtidigt och han blev helt charmad av Leo! :-) Tyckte han såg jättefin ut. Han ville kolla lite när Munkhammar gjorde ukg:et sen skulle han prata med oss efteråt. Det gick rätt så bra med ukg:t, det tog lite tid för Dr M ville se aortabågen men Leo ville inte riktigt ligga så still då så det blev väl sisådär. De har även angioröntgen från hjärtkateteriseringen att gå på. Mot slutet blev Leo jätteledsen så han blev lite tagen...
Sen kom Sune och ville prata om operationen. Han sa att Leo har den absolut värsta kombinationen av hjärtfel!! Samtidigt så tyckte han att Leo verkade må ovanligt bra med tanke på sitt svåra hjärtfel. Känns bra att höra faktiskt!

Han berättade om Glenn-operationen, jag har läst lite om den sen innan. Men den kommer bli något annorlunda pga Leos lungvener. Iom att de varit förträngda så ville han kolla så de inte blivit det igen vilket innebär att han kommer att öppna förmaket och titta på dem. Det gör man eg inte i denna op uta detta är extra arbete... Innebär ävan att hjärtat kommer att stannas. Men op är inte en livshotande op, som den förra var! Det känns väldigt bra. Han sa att risken låg på 1% ca.
Han var väldigt nöjd med hur saturationen låg nu och trodde den skulle ligga lika bra efter op. Inte direkt men ett par dagar efteråt.

Efter att vi pratat med Sune så var nästa hållpunkt röntgen klockan halv 2.
Nu hade vi ca 1½ lunch, det blev ett besök på rosa kiosken. Ingen höjdare att vara utomhus, det regnade ordentligt på väg till kiosken.

Vi gick till röntgen i god tid, tyvärr var de försenade så vi kom inte in förrän strax efter 2! Röntgen gick fort och 10 minuter senare var vi tillbaka på avdelningen!
Det skulle tas blodprover oxå och Leo hade blivit emlad (emla salva som bedövar) vid halv 11, men eftersom de hade kaos på avdelningen hade de tagit bort emlan innan vi gick på röntgen. Den ska bara sitta max 1½ timme så de hann inte att sticka innan effekten försvann igen. Vi kom överens om att försöka ta proverna kapillärt istället (stick i finger/tå).

Innan de stack honom så skulle vi prata med narkos. Så de ringde efter narkosläkaren och vi satte oss att vänta... och vänta... Efter en timme så kom vi överens om att sticka honom så länge.
De tog 4 rör med blod och han var jätteduktig! Sen satte vi oss att vänta igen!! När vi hade väntat i 2½ timme så ringde de igen efter narkosläkaren. Sen kom hon tillslut efter nästan 3 timmars väntan...
Inget nytt där, en förälder får följa med till han sover, sen berättade hon om vilka slangar de sätter osv. Sen efter det, klockan 17,45! så var vi äntligen fria att åka hem! Underbart.

Gick inom Ronald McDonald hus innan för att se så vi hade fått rum, det hade vi. Så på söndag eftermiddag/kväll åker vi ner! Sen tar det mellan 1-3 veckor innan vi kommer hem... Hoppas verkligen att det går snabbt.

En oerhört dryg dag avslutades med smarrig pizza...

2 hade något att säga!:

Älskade Hjärtegryn sa...

Tänker på er ni måste ha det jobbigt men tycker att ni verkar så starka o tar allt så bra! Jag vet inte riktigt om jag förstått vad han ska opereras för denna gången? Hur många operationer kommer han behöva? Kram från oss

Emilias mamma sa...

Usch så jobbigt att behöva vänta så. Skönt att allt låter så positivt dock, men jag är fortfarande så imponerad över ditt lugn. Kram!