Biva, avd 67 och tankar...
Idag var det dags för studiebesök i Lund på barnintensiven (biva), vårdavdelningen (avd 67) och så skulle vi få en massa info av kontaktsjuksköterskan Elisabeth. Vi lämnade Max på dagis innan vi stack och de var precis på väg ut så det var perfekt. Han snackade lite med kompisarna och sen sa han hejdå till oss och tyckte att vi skulle gå...
Vid 10,40 var vi nere i Lund så vi var i god tid, men bättre det än att komma med andan i halsen. Elisabeth kom och mötte oss i entrén kl 11 som vi sagt och vi gick först upp på biva. Där visade en av undersköterskorna runt oss. Vi fick se ett tomt rum, men med alla apparater osv. Hon förklarade lite vilka olika apparater som komemr vara inkopplade och vad för slangar osv. Hon sa även att det alltid kommer finnas personal i rummet, vilket ju känns rätt så bra... Man vill inte vara ensam när det börjar larma...
Jag fick en helt annan bild av en intensivvårdsavdelning än den jag haft! Trodde det skulle vara rörigt och höggljudt men det var tyst och lugnt som bara den.
Sen satte vi oss i ett rum med Elisabeth och en kurator och så berättade E om hur det kommer gå till, från det att han föds tills vi blit utskrivna, och om verksamheten i övrigt. Det äldst nu levande barnet med samma symptom som vår är född 93 dvs blir 16 i år!! Det är rätt så fantastiskt. Hon poängterade just det att bara för att han har ett hjärtfel så kommer han inte få ett sämre liv för det, han kommer behöva lite extra stöd i skolan kanske men annars lever majoriteten av hjärtsjuka som vanligt! Det kändes rätt så skönt att höra.
Efter att vi varit där så åkte vi och handlade bara jag & Jocke och sen hämtade vi Max på väg hem vid 4-tiden. Han blev jätteglad att se oss så klart! :-) Älskade skrutten... Tur man har honom! Han snackar och har sig som bara den, han har fått en favvofröken på dagis och det är bara hon som gäller! Så gullig så! Lite synd att han kommer missa mycket på dagis när vi ligger i Lund men det kan ju inte hjälpas, mormor, morfar och moster kommer säkert underhålla honom!
För att sammanfatta dagen så var det väldigt intressant och lärorikt, det känns skönt att ha varit där innan så det inte blir helt nytt när vi hamnar där sen! Och E känns som en mycket trevlig och sympatisk människa så det känns tryggt att hon kommer att följa oss och vår son!
Vid 10,40 var vi nere i Lund så vi var i god tid, men bättre det än att komma med andan i halsen. Elisabeth kom och mötte oss i entrén kl 11 som vi sagt och vi gick först upp på biva. Där visade en av undersköterskorna runt oss. Vi fick se ett tomt rum, men med alla apparater osv. Hon förklarade lite vilka olika apparater som komemr vara inkopplade och vad för slangar osv. Hon sa även att det alltid kommer finnas personal i rummet, vilket ju känns rätt så bra... Man vill inte vara ensam när det börjar larma...
Jag fick en helt annan bild av en intensivvårdsavdelning än den jag haft! Trodde det skulle vara rörigt och höggljudt men det var tyst och lugnt som bara den.
Sen satte vi oss i ett rum med Elisabeth och en kurator och så berättade E om hur det kommer gå till, från det att han föds tills vi blit utskrivna, och om verksamheten i övrigt. Det äldst nu levande barnet med samma symptom som vår är född 93 dvs blir 16 i år!! Det är rätt så fantastiskt. Hon poängterade just det att bara för att han har ett hjärtfel så kommer han inte få ett sämre liv för det, han kommer behöva lite extra stöd i skolan kanske men annars lever majoriteten av hjärtsjuka som vanligt! Det kändes rätt så skönt att höra.
Efter att vi varit där så åkte vi och handlade bara jag & Jocke och sen hämtade vi Max på väg hem vid 4-tiden. Han blev jätteglad att se oss så klart! :-) Älskade skrutten... Tur man har honom! Han snackar och har sig som bara den, han har fått en favvofröken på dagis och det är bara hon som gäller! Så gullig så! Lite synd att han kommer missa mycket på dagis när vi ligger i Lund men det kan ju inte hjälpas, mormor, morfar och moster kommer säkert underhålla honom!
För att sammanfatta dagen så var det väldigt intressant och lärorikt, det känns skönt att ha varit där innan så det inte blir helt nytt när vi hamnar där sen! Och E känns som en mycket trevlig och sympatisk människa så det känns tryggt att hon kommer att följa oss och vår son!
Kommentarer
Har du det bra annars?
Vilken vecka är du i nu? Jag har glömt helt när du har BF!