BLOGGER TEMPLATES AND TWITTER BACKGROUNDS

onsdag 2 mars 2011

Kungliga Lasarettet

Satt ikväll och tittade på "Kungliga Lasarettet" på Tv4 Fakta. Konstigt att man kan känna sig så "hemma" med ett sånt program. För er som inte har sett det så är det som vilket sjukhusprogram som helst, förutom att dom även visar operationerna här. Man får se vad de gör och hur de gör osv.
Jag har alltid gillat sjukhusprogram, spelar ingen roll hur blodigt eller "räligt" det är.

Det kanske är bra att jag gillar såna program med tanke på allt som hänt/händer med Leo. Jag har känt till en del sen innan. Kanske inte exakt det som har gjorts på Leo, men jag har ändå haft en hum om det.

Jag tycker om att titta på såna program för det känns lite välbekant, på något vis. Man vet hur det fungerar och man vet att man måste lita på läkarna.
Jag kan faktiskt längta tillbaka till BIVA och avd 67 i Lund. Inte så att jag vill att Leo ska ligga där, men jag älskar atmosfären där. Personalen som är helt fantastiska och gör allt för Leo och allting känns så tryggt där. Kan inte beskriva det bättre, men jag saknar det ibland och jag ser fram emot att få operationstiden, så vi kan få träffa den underbara personalen igen, och naturligtvis få hem en "färdig" Leo.

Det ska bli spännande att se om man märker någon skillnad före-efter operationen. Många säger att de har märkt att deras barn har fått bättre ork. Jag vet inte hur det ska kunna märkas på Leo, jag tycker att han har ganska bra ork redan! Jag trodde att han skulle vara mer begränsad i sitt hjärtfel. Som det är nu så är Leo jättepigg. Han börjar bli lite av en terrorist, så fort han vill något så skriker han och har sig... Han skriker högt, kan jag tala om!! Han "biter" ifrån till Max ibland så vi kallar honom numera för terriern.. =)

Han har en enorm vilja och är envis som synden, precis som resten av familjen... Han avskyr att sitta i sin stol den där timmen som han äter. Så fort maskinen piper att maten har gått klart så är han snabb att deklarera att vi ska se till att sätta ner honom snabbare än kvickt!

Idag har Leo varit ute och gått helt på eget initiativ. Vi sa inte att han ska skulle gå, han bara började gå iväg. Jag behöver inte stödja honom så mycket längre. Man måste hålla i båda händerna, men han har bättre balans, det märks. Det är skoj att han själv vill ut och gå. Jag laddade upp ett klipp på fb och det syns att han har förbättrat balansen den senaste månaden.

På kvällen, när vi äter middag, så sitter han med oss vid bordet. Han brukar få lite att tugga på av vår mat. Ikväll så satt han och skrek så fort han inte hade mat i munnen. Han pekade på tallriken så han fick en egen tallrik och lite mos blandat med stuvad spenat. Sen åt han och var helt tyst! Jag blev lite förvånad, men bevisligen tyckte han det var gott för jag hann höra ett "mmm" innan han slevade in på nytt. Det är kanske dags att han får en egen tallrik med mat i fortsättningen...

Max lånade med hem en bok från dagis idag. Bamse och sjörövarskatten. Han var väldigt stolt när fröken sa att han fick låna den och sa: "Jag lovar ta med den imorgon" "Jag lovar!" Gulliga unge.

Igår körde vi förbi ett hjorthägn utanför Jonstorp. Då frågade Max plötsligt: "Var är tomten?" =)


Pussar på sin "bebbis"

Gos med "bebbis"

1 hade något att säga!:

Therése L sa...

Känner igen mig jättemycket i det du skriver! Kan oxå känna att man saknar Lund, speciellt BIVA där vi spenderat mest tid, men även avd 65 och 67, rätt konstigt!!! Men det är väl för att de är HELT UNDERBARA!! de som jobbar där och var tryggheten för en när livet var kaos. Även jag dras automatiskt till sjukhus program, både på tv och radio...

Ha en skön helg!!
Therése