Tankar...

Det är mycket tankar som börjat fara runt i mitt huvud nu när det faktiskt börjar närma sig bf... Jag vet att det är 2 månader till men det går rätt så fort faktiskt. Tankarna handlar mest om hur och var jag kommer att föda... Läkarna vill ju att jag ska föda i Lund men jag vet inte hur det ska gå till.. Vi kan ju inte bo hos mamma o pappa i 2-3 veckor för vi vet ju inte när den bestämmer sig för att titta ut. Och Jocke måste ju jobba, han kan ju inte bara stanna hemma... Och Max då?? Mamma, pappa jobbar på dagarna och syster går i skolan... Vem ska passa honom om vi måste åka in på förlossningen???? Det är mycket sånt runt omkring som upptar mina tankar! Hade det bara varit mig och Jocke vi skulle ta hänsyn till så hade det ju varit lite enklare, men Max måste ju oxå tas omhand!

Sen tror jag oxå att jag börjar så sakta inse hur oerhört allvarligt det här hjärtfelet är!! Det finns faktiskt inga garantier på att h*n klarar sig! Men vad jag har förstått så är det ytterst få som inte klarar sig.

Jag kan känna när jag ser nyblivna mammor med sina små att så vill jag oxå ha det denna gången, jag vill inte att min bebis ska utsättas för en livsnödvändig men samtidigt livsfarlig operation när den bara är ett par dagar och kanske ligga veckor på sjukhus! Jag vill inte!!!

Men vad kan man göra?? Absolut ingenting! Och ibland känns det faktiskt lite jobbigt! Innan har jag inte reflekterat så mycket över det men nu börjar det sjunka in och det skrämmer mig! Tänk om jag inte är så stark som jag vill vara?? Tänk om jag bara bryter ihop?? Nej, det får jag inte!

Det är tur att vi har vår underbare älskade Max! Han är så härlig! Idag hade han tittat på byggare Bob och när jag stängde av så ställde han sig vid tv:n och sa: "Hejdå taktorn"... Så underbart gulligt!

Var på utveklingssamtal för honom igår och fröknarna var så nöjda med honom. Han hade stark självkänsla, stor social förmåga och massor med empati mm mm De funderar på att låta honom få börja äta med kniv och gaffel och det är så lustigt för jag har funderat på detsamma!! Han klär på sig själv för det mesta och han börjar bli så stor!!

Imorse chockade han oss med att sova ända till halv 8!! Det har inte hänt på länge!!

Nej det blev visst inte en heldeppig blogg, bara halvdeppig, den slutade lite ljusare som tur e...


Älskade Max på sin 2-årsdag!!

Kommentarer

Em sa…
Visst ska ni bo hos oss! Jag pluggar inte nästa termin och hur det blir med pappas jobb det vet vi inte förräns efter helgen. Du vet att det inte finns några som helst tankar från vår sida om att ni inte skulle bo här! Och om det skulle behövas tar jag hand om Max helhjärtat, min underbara systerson och sötfis som han är! Förstår att det måste kännas svårt för er syrran men vi är här så gott vi kan och vill stödja er på alla sätt möjliga..♥
10 december 2008 kl. 22:47
Jag sa…
Klart du måste få bryta ihop, INGEN skulle klara nåt sånt ni måste genomgå, utan att få bryta ihop! Men jag vet oxå att man har mer styrka än man tror, och att du kommer hitta den, genom din familj! Ni fixar det! Ni har inget val, liksom! :-)
11 december 2008 kl. 10:31
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Älskade unge... 2 år idag!

Idag är det 2 år sen som jag låg på bb med en liten kille vid min sida... En helt underbar kille som vi väntat så länge på! 2 år som bara har flugit iväg! Denna helgen har varit full med kalas. Igår hade vi släkten här och hans kompis Elsa med föräldrar! Vi bjöd på tacogratäng med grönsallad och alla tyckte det var gott som tur var! Ungarna (Max, Elsa & Caroline) lekte som bara den och hade jätteskoj. Tiden bara sprang iväg och de blev tröttare och tröttare men varken Max eller Elsa skulle ge sig, så vid 11 först åt de välling... Sen när alla gästerna hade gått, utom mamma, pappa & syster som skulle sova över, så somnade han i mammas famn (sin mormors). Sen satt vi uppe till 2 och babblade... Döm om min förvåning om han vaknade först 8 imorse!! Var helsäker på att han skulle vakna 6,30 som vanligt! Sen var jag och handlade till barnkalaset på em. Och när jag kom hem fick Max öppna sina paket från oss eftersom han ju faktiskt fyller år idag! Han fick en stor traktor, ritblock o...
Läs mer

Första höjningen, lite oro..

Jag fick dela upp inläggen lite annars hade det blivit hur långt som helst... I måndags strax efter klockan 8 så "stämplade" jag och Leo in på sjukhuset. Det var dags för medicinhöjning. Först skulle Leo vägas och det skulle tas syresättning och blodtryck. Redan vid vägningen så tappade jag hakan, vågen stannade på 15,6 kg med kläder... Vi jämnade av det till 15, vilket innebar att han hade gått upp ca 1 kg på en månad!! Hur gick det till? En liten förklaring: för friska barn är det så klart bra att gå upp i vikt ordentligt. Men, om hjärtebarn går upp mycket i vikt snabbt så är risken stor att det handlar om att dom samlar på sig vätska, då i lungor eller buken. I Leos fall så blev jag väldigt förvånad, för han har aldrig gått upp speciellt mycket på en gång, utan lite då och då. Både jag och sjuksköterskan reagerade på det. Sen tog vi blodtryck och syresättning och blodtrycket var jättebra. Syresättningen var långt över förväntan! Han ligger runt 91-92% i vanliga fal...
Läs mer

Sjukhusdag

Idag var det dags för EKG, UKG, viktkoll mm igen. Vi hade fått en bra tid så vi hann lämna Max innan vi åkte in. Väl där så var det lite väntan efter att vi hade registrerat oss, så jag hann med att haffa magläkaren och be henne skicka en liten förfrågan till logopeden. Eftersom han fortfarande inte sväljer som han ska så vill jag ha lite koll på det. Jag tror inte att det är något fysiskt fel utan att det kanske är en obehagskänsla eller att han inte riktigt får rätt på det. När det var vår tur så var det först dags för EKG och det går som vanligt som en dans. Han ligger still så det inte blir för mycket störningar. Efter EKG:et så var det koll på syresättningen och ett blodtryck. Syresättningen ligger fortfarande runt 91-92% och blodtrycket var bra. Sen kom vi till vågen... Jag tycker att han har ätit hyfsat men jag ser ju inte vad han äter på dagis. Jag satte honom på vågen och höll nog andan tror jag, tills jag såg att vägen stannade på 11,9 kg! Hur är det möjligt? 300 g upp på 14...
Läs mer