Vägen tillbaka.

 Nu har vägen tillbaka börjat. Sedan extuberingen har man tillslut satt ut noradrenalinet (25/8) och minskat på sederingen successivt och från och med idag är han helt utan sederande mediciner. Eftersom han legat på rygg så länge så har han ont i hela kroppen vilket så klart gör honom frustrerad. Vi har försökt ändra läge så gott det går men ibland är det bara omöjligt, då har han fått lite extra smärtstillande. Han har fortfarande kvar dialysen men man har bestämt sig för pauser dagtid så han har en möjlighet att aktivera sig. I och med att han har kanylen i ljumsken är det svårt att mobilisera sig när dialysen är igång.

I måndags (24/8) började man se tecken på att han börjar bli sig själv, då var han vaken nästan hela eftermiddagen och skrattade gott när vi svor. På tisdagen sov han hela förmiddagen då hans rumskompis hade hållit honom vaken större delen av natten. På eftermiddagen var han desto piggare och hade tom ätit en halv isglass. 

När jag kom dit i onsdags satt han upp i sängen och var vaken större delen av förmiddagen. Hans favoritsköterska från 67:an kom och hälsa på då sken han upp som en sol och sa "hej". Innan dess hade han inte pratat något alls under dagen. Sjukgymnasten har varit där hela veckan och böjt igenom hans leder. Han var sedan igång hela eftermiddagen med bara en sovpaus runt lunch och hade svårt att slappna av på kvällen, mycket intryck nu. Han blev även av med sin syrgasgrimma idag!

Igår var han lite tröttare såklart men han klämde i sig glass, filmjölk och Pepsi. På eftermiddagen fick han testa bencykel som fysioterapeuterna hade med sig. Även igår hade han svårt att slappna av på kvällen, han var helt slut men hade en granne som skrek en hel del...

Idag är biopsi nr 2 gjord och de passade på att ta bort några stygn, byta artärnål och byta port-a-cath-nålen när han ändå var sövd. Han var jättetrött när jag var hos honom vid lunch och han kunde inte somna ordentligt förrän rumsgrannen åkte ner till avdelning 67 vid 15-tiden. Nu hoppas vi att han slipper rumsgranne i helgen så han får en chans att återhämta sig och sova ostört. Nu vill vi ha en piggare kille som kan börja röra sig lite mer.

OptiFlow-grimman.

Utan både respirator och Optiflow.

Ville ha med sin kalender hemifrån.

Planschen på Ballotelli är hemifrån.

Allt som händer skrivs upp minituöst!

Blåmärke efter artärnålen som gav upp efter 4 veckor.