Ett steg i taget!

 Dagen efter han fick bröstkorgen stängd fick de ta in honom på operation igen. Han var återigen väldigt instabil och blodtrycksmedicinerna fick höjas väldigt mycket. Man gjorde ultraljud av hjärtat och tyckte sig se vätska i hjärtsäcken. Kirurgen vågade inte avvakta utan rullade in honom på operation och sa att de hoppades att de bara behövde öppna lite grann för att kunna undersöka. 

Det visade sig att det inte var någon vätska i hjärtsäcken och han kunde inte se något annat som kunde förklara instabiliteten men redan någon timme efter besöket på operation var han mycket stabilare igen. De behövde inte öppna hela bröstkorgen så det räknades som ett mindre ingrepp. 

För tillfället är fokus på njurarna då han i princip inte kissar alls. Han dras på vätska av dialysen så det är svårt för njurarna att få något att arbeta med. Men där borde komma lite. Kardiologen har varit i kontakt med vuxensidans transplantationsdoktorer och de säger att ingen av deras transplanterade kissar den första tiden efter operationen. Doktorn har konsulterat njurläkare som menar på att det kan ta tid och de har tagit olika specialprover. Proverna visar inget avvikande. Idag gjordes ultraljud av njurarna och utan att ha dubbelgranskat bilderna sa hon som gjorde det att det finns inga hinder och njurarna fungerar som de ska. Det hon kunde se var att det var lite dålig genomblödning av njurarna vilket kan skyllas till stor del på noradrenalinet. Därför vill doktorerna minska på noradrenalinet men han har hittills varit väldigt beroende av det för att hålla ett bra blodtryck. 

Man har även gjort ultraljud av halsen inför morgondagens biopsi av nya hjärtat. De går in i högra halskärlet fram till hjärtat och plockar en liten bit av hjärtat som ska analyseras för att se så att det inte pågår någon avstötning. Det kommer att göras x antal sådana framöver innan vi får komma hem. 

Han är lite mer vaken emellanåt, inte så han pratar men han kan nicka eller skaka på huvudet. Han visar tydligt om han inte gillar det sköterskorna gör. Han gillar inte när de ska suga slem i tuben i halsen så då brukar han bita ihop tuben så de inte kan suga, dock drabbar det bara honom själv eftersom han inte blir av med slemmet... 

Efter biopsin ska han få bli av med respiratorn då han andas fint själv. Antingen imorgon eller på torsdag. Ska bli skönt att bli av med en maskin till. Idag blev han av med dränen som satt på magen. De satt i hjärtsäcken och nu har de fyllt sin funktion. Eftersom de sitter inne i hjärtsäcken så känns de så fort man rör dem. 

Nu börjar fler och fler pusselbitar falla på plats. Det är väldigt skönt med lite nerförsbacke efter några tuffa veckor. Nu är det "bara" att ha tålamod. Vi har en lång väg kvar att gå så nu vill man gärna att det går lite fortare men det funkar inte riktigt så. Allt bestäms av Leo! Förhoppningsvis har vi snart en vaken Leo. Jag saknar det där tjattret från han vaknar till han somnar, ofta pratade han bara för att prata och då var det ibland ganska jobbigt men nu saknar jag det. Det är så tyst.