BLOGGER TEMPLATES AND TWITTER BACKGROUNDS

lördag 22 september 2012

Hjärtkateteriseringen

Nu är vi hemma igen! Allt har gått bra och vi har fått lite svar på frågorna vi (och läkarna) hade.

Inskrivningen i onsdags var som vanligt en dag full av väntan! Det togs EKG, blodtryck, blodprover bla. Sen var det lite väntan innan det blev dags för UKG (ultraljud på hjärtat) och sen ytterligare väntan innan vi fick pratat med narkos. Först fick vi veta att Leo var först ut på torsdagen (ca kl.8), sen efter att ha pratat med narkos så blev Leo flyttad till andra tid (ca kl.10). Efter att ha pratat med narkos så var vi klara på sjukhuset. Vi fick med oss duschgrejor (Descutan och handdukar) och mediciner, sen gick vi till rummet på patienthotellet. Eftersom vi var klara tidigt (ca 16) så passade vi på att åka in till syster och lämna lite grejor som vi hade med som var hennes. Sen åt vi middag på Rolles på vägen "hem".

Det tog lång tid innan Leo somnade och vi sov väl sisådär så vi var ganska trötta när vi vaknade på torsdags-morgonen. Eftersom Leo var fastande så gick jag och J och åt frukost i omgångar. Sen skulle han badas och Emlas. Vi skulle vara på sjukhuset kl.9,30 och 9,20 ringde en sköterska och berättade att narkos hade velat byta plats på Leo och den som egentligen skulle varit sist, så helt plötsligt var vi sist ut och skulle inte vara på sjukhuset förrän kl. 13,30. Leo var då fastande sen kl. 20 på onsdagskvällen... Det är tur att han inte verkar förstå när han är hungrig! Jag fick plocka av Emlan igen och sen stack vi in till Malmö för att fördriva tiden!
J skulle till Dormys och jag och Leo gjorde Stadium! ;-)

Vi skulle vara på sjukhuset vid halv 2 och vi var inom avdelningen vid 12,50 för att hämta mer Descutan och jag passade på att Emla honom också. Vi hann inte mer än in på rummet på patienthotellet, så ringde dom från avdelningen igen. Då ville narkos att vi skulle vara på angiolabb (där kat:en ska göras) redan kl. 13,30... Så det blev en snabb Descutandusch för Leo sen fick vi bege oss tillbaka igen!

När vi kom till avdelningen så fick vi komma in på ett rum och sen fick Leo lite lugnande medicin (Midazolam). Emlan torkades av och han fick ligga i sängen och började så sakta bli lite lullig. Vägen upp till angiolabb känns som ganska lång och krokig men det går snabbt att gå dit och 2 min över halv 2 var vi "äntligen" där!

Innan Leo fick komma in på bordet så sattes det en nål i handen så att de skulle kunna söva honom. Sen fick vi vänta på en av narkosläkarna.  Sen fick jag bära en något glad Leo in på bordet. Efter att ha fått lite mer sovmedicin i nålen i handen så somnade han gott strax innan kl.14. Själva sövningen är det jobbigaste av allt! Det kommer alltid ett par tårar när jag går ut ur rummet...

Eftersom vi hade fått besked om att vi kunde räkna med ungefär 2 timmar innan dom var klara så gick vi bort till Rolles (Sibylla som ligger i närheten) och åt en försenad lunch. Sen tog vi en promenad ner till Malmborgs och köpte lite kex, gottis och läsk inför kvällen. Eftersom kat:en blev så sen så skulle det innebära att jag och Leo skulle bli tvungna att sova på sjukhuset.

Vid en hjärtkateterisering går läkaren in med en kateter i ljumsken, antingen i en ven eller en artär. Går dom in i en ven så måste patienten ligga ner i ca 6 timmar för att det inte ska börja blöda igen. Går dom in i en artär så är motsvarande siffra 8 timmar sängläge...
I Leos fall gjorde dom en väldigt grundlig undersökning så dom gick in i både ven och artär...

Vi gick tillbaka till patienthotellet och fortsatte vänta. 2 timmar och inget ljud från sjukhuset. Kl. 17,30, efter 3.5 timme så ringde äntligen personalen på post-op och sa att Leo var vaken. Snacka om att jag ville dit fort.
J valde att vara kvar på rummet eftersom bara en förälder får vara inne hos barnet åt gången. Jag skulle ringa när vi blev flyttade till avdelningen.

Leo var så klart trött när jag kom dit, han sov i ett par omgångar och var ganska så rosslig och hade syrgasmasken framför näsan. Dom hade gjort ett ultraljud via matstrupen och tydligen hade det, i kombination till intuberingen, resulterat i att han hade blött lite från munnen. Ett tag så ville dom göra en röntgen för att se så att han inte hade svalt ner blod i lungorna men det konstaterades att risken var väldigt liten så det var bättre att bespara honom från ytterligare röntgenstrålar.

Vi blev kvar rätt så länge på post-op och länge så var Leo enda patienten där så det var lugnt och skönt. Han fick titta på tv och det värsta rosslandet försvann. Syresättningen var dock fortfarande låg (runt 88% utan syrgas) så han fick en syrgasgrimma på sig. Vi kom ner på avdelningen först vid kl. 20,30 och eftersom det var ett så pass litet ingrepp så fick vi dela rum med en annan patient som hade gjort kat:en innan Leo.

Det tog ett tag innan Leo somnade. Först fick han en Piggelin och sen åt han Singoallakex i sängen... Vid 22,20 somnade han gott och sov gott hela natten. Själv så sov jag ganska kass i sjukhussängen bredvid Leos men det var ju bara en natt.

Dagen efter så ville läkaren som gjort kat:en prata med oss och berätta vad han hade hittat. Han hade redan berättat lite snabbt när jag träffade honom på post-op men han ville visa lite bilder också och det tackar inte jag nej till! Det är första gången som jag har fått se bilder på hur det ser ut.

Läkaren tog fram röntgenbilderna från kat:en och då syntes "problemet" väldigt tydligt. På vänster lungartär är det en väldigt tydlig förträngning en liten bit in. Början och slutet på artären är ca 10 mm bred, medan vid förträngningen så är det bara 5 mm brett.. Detta förklarar en hel del. Pga förträngningen så är trycket högre i artären och det kommer inte lika mycket blod till vänster lunga som till höger lunga. För att "underlätta" så har kroppen bildat s.k. kollateralkärl som leder syrefattigt blod från vä lungartär direkt till hjärtat utan att det syresätts först, det förklarar varför han inte kommer upp i den syresättningen som han borde ha.

Dessutom så var det sk fyllnadstrycket i hjärtat högt. Det innebär att kammaren är för spänd i det skedet när det ska vara avslappnat för att kunna fyllas med blod. Därför vill läkarna höja Kaptoprildosen eftersom den sänker trycket och stärker hjärtat. Läckagen (i aortaklaffen och tricuspidalisklaffen) var fortsatt lindriga så det var ingen fara.

Detta innebär att läkarna ska sätta en stent i vänster lungartär för att vidga den ordentligt. Det kommer antagligen att bli av redan v.46, dom vill inte vänta längre än nödvändigt...

Jag fick förklarat för mig att dom hade gjort en väldigt noggrann undersökning på Leo, dom hade varit extremt noggranna. Det var därför det tog så lång tid. Egentligen hade dom kunnat sätta stenten på plats samtidigt, men eftersom han redan hade fått så mycket kontrastvätska och varit utsatt för rätt så mycket röntgenstrålar så ville dom inte fortsätta. Han behöver få tid på sig att "ta hand" om kontrastvätskan och för mycket röntgenstrålar är aldrig bra.

Vi kommer att bli kallade till Hbg snart för att höja medicinen och sen kommer det en kallelse till stentningen i höst.

Det är skönt att få ett svar på varför syresättningen inte är så bra som den borde vara och en förklaring till varför han har problem med luftrör och andning så fort han blir förkyld/sjuk.
Det är ett hyfsat "lätt" problem med förträngningen eftersom den med största sannolikhet kan fixas med stentningen. Läkaren menade på att när stenten väl är på plats så kommer kollateralkärlen att krympa ihop och förtvina.

Det bästa av allt är att stenten kommer att sättas på plats med hjälp av en kateter så det blir ungefär som en hjärtkateterisering, dom behöver inte öppna honom. Så det blir bara ca 3 dagar på sjukhus, precis som nu.
Sen är det så klart väldigt synd att dom måste göra det, men jag är beredd på att det kommer att behövas såna här ingrepp lite då och då. Det är bättre med små ingrepp än med stora!
Leo charmade alla sköterskor nere i Lund och även läkaren fick en kram.
Behöver jag säga att han är omtyckt på avdelningen?!

Mys på patienthotellet
Tittar på bilarna utanför
Emlad och "boxhandskarna" på
Tittar på Nicke på post-op
Trött och lite dålig syresättning, därav grimman
Nere på avd 67, då får man äta glass i sängen!

1 hade något att säga!:

Mathias sa...

Skönt att läsa att de har bra koll på honom.