BLOGGER TEMPLATES AND TWITTER BACKGROUNDS

tisdag 4 september 2012

Hösten är på väg med stormsteg...

Med hösten kommer alla förkylningar och annat skit.. Killarna har börjat hosta och Leo har fått börja med inhaleringar då han låter väldigt "kruppig" på morgonen. Max har börjat i förskoleklassen och tycker att det är himla skoj.

Idag var det dags för återbesök hos hjärtläkaren för Leo. Eftersom han mår bra så är jag inte speciellt orolig längre. Vikten och längden låg på ungefär detsamma som för några månader sen. Han är 95 cm och väger 13,5 kg ca. Helt ok för honom.
Syresättningen låg idag runt 90-91%, inte riktigt bra men samtidigt inte dåligt heller. Jag hoppas vi får något svar i höst efter kat:en på vad det är som gör att syresättningen inte stiger högre. Enligt en av röntgenbilderna så är lungkärlen som leder in till hjärtat något vidare än vad dom "bör" vara. Inget farligt men det kan vara en förklaring.

Efter EKG och blodtrycksmätning så var det dags för UKG med hjärtdoktorn. Allt såg bra ut, hjärtat är ungefär lika stort som förra gången och läckagen finns där men är inte något att oroa sig för. Allt ser bra ut efter omständigheterna. Det är skönt att höra eftersom vi tycker att han mår bra. Han är pigg och glad nästan jämt.

Det blev bestämt att vi ska prova att sätta ut Impuganet. Han har en låg dos och verkar inte behöva det så vi ska köra på halv dos (1g/dag) i 14 dagar sen ska vi sätta ut det helt. Skönt att bli av med en medicin, han har ju några andra som han kommer att ha resten av livet. Däremot så skulle vi öka Trombylen något, 3/4-del istället för en halv. Nästa återbesök blir om 2 månader först.

Min dag kunde ha börjat bättre idag. På väg till sjukhuset fick jag se en katt bli påkörd av en bilist som bara stack efteråt. Jag hade bråttom till sjukhuset men kunde inte bara köra förbi så jag (och en annan bilist) stannade. Stackaren var nog allvarligt skadad för den var helt apatisk och andades knappt. Efter någon minut i min famn så tror jag att hon somnade in för hon blev helt lealös och pupillerna blev jättestora. Stackars lilla katt, förhoppningsvis hann hon känna lite värme innan hon dog... Det var en jättefin sköldpaddsfärgad katt.
Som syster säger: "Det finns en speciell plats i helvetet för såna människor!"
När jag kom hem så var jag tvungen att pussa och krama lite extra på Findus...
Stackaren undrar nog fortfarande varför jag var tvungen att göra det. Han är inte världens keligaste...  ;-)

Ikväll kör äntligen min gympa igång igen. Denna terminen har det tillkommit lite nya pass så jag lär ha att göra. Idag är det core.
En perfekt vecka hade jag kunnat gå mån (FIT), tis (core), tor (powerstep) och sön (core with ball). Jag är mest nyfiken på måndagspasset då det är intervallträning. Riktigt jobbigt och skitkul! Har jag tur kan jag gå åtminstone 2 gånger i veckan. Söndagarna kan jag aldrig gå eftersom antingen jobbar jag eller J, men det är inte hela världen.

1 hade något att säga!:

Moa sa...

Tack så mycket för din fina kommentar. Det hjälper att veta att man inte är ensam, som de flesta med hjärtebarn så har man väll alltid någon. Livia har en vän som hon hade som rumskompis på sjukhuset, har mailkontakt och ska antagligen träffas snart igen. Har inte träffat dem sen vi blev utskrivna första gången.
Vad har Leo för hjärtfel? Väntar det fler op?
Livia ammades den första veckan, men sen blev hon akut sjuk, vi visste inte ens om att hon hade ett hjärtfel förräns det nästan var för sent. Hon har ammats lite under några perioder, men har inte direkt haft någon ork, och hon tar inte napp så suget är väll i princip helt borta förutom att hon suger på sin tunga när hon är trött.
Livia har även CATCH 22 som gör det svårare för henne att svälja, eller det kan göra, så svårt att veta när hon har sonden och fortfarande är så liten. Har alltid kännt som om en knapp är livets undergång, men mår de bättre av det så ska de självklart ha den, vill bara spola fram tiden sådär 1 år.. =/
Kram kram