BLOGGER TEMPLATES AND TWITTER BACKGROUNDS

torsdag 20 december 2012

Avd 67, hjärtkateterisering med stentning

Nu är vi hemma igen efter 3 dagar i Lund. Det var skoj att träffa alla i Lund men vi har det allra bäst hemma...

I måndags så lämnade vi Max och mormor i skolan innan vi åkte ner till Lund. Max blev överlycklig över att mormor fick vara med i skolan under dagen.
Klockan 9 hade vi tid på röntgen och vi var för en gångs skull i god tid. Väl inne i rummet så gick det snabbt att ta bilderna. Leo är så van så han reflekterar inte över vad som görs.

Sen gick vi till avdelningen (avd 67). Det var dags för inskrivning. Vi vet av erfarenhet att denna dagen brukar vara jättelång med massor med väntan så vi hade med oss mat hemifrån, korsordstidning mm. Först var det dags för vägning, mätning, EKG och blodprover. Sen var det lite väntan igen. Leo lekte fint i lekrummet så det var inget problem.
Sen var det dags för ultraljud på hjärtat och det gick lika smidigt det. Jag fick reda på att precis som jag misstänkte så behövde Leo stentas.

Blodflödet till lungorna ska ligga på ca 50-55% till höger lunga och motsvarande 45-50% till vänster lunga. I Leos fall gick knappt 38% av blodet till vänster lunga och därför är trycket högt i hjärtat och det visar sig bla i den förstorade levern eftersom trycket fortplantar sig neråt från hjärtat, lungorna och ner i levervenerna.

Läkaren förberedde oss på att eventuellt skulle dom bli tvungna att göra stentningen i 2 etapper, beroende på hur vävnaderna såg ut. I så fall skulle dom stenta ungefär hälften nu och resten om ca 6-8 veckor. Förhoppningen var dock att stenta hela på en gång.

Sen var det ytterligare väntan. Vi passade på att äta lunch och eftersom narkos inte skulle komma förrän efter 14 så gick vi och checkade in på patienthotellet så länge och lämnade av våra saker.

Se började den långa väntan... Att bara sitta och vänta på att narkos ska dyka upp är ganska själsmördande. Leo hade att göra så han var inte till något vidare bekymmer, men att veta att man bara ska sitta och vänta gör allt lite tradigare. Inte förrän vid 18-18,30 så kunde narkos komma.
Det var en av narkosläkarna som har haft hand om Leo sen han var nyfödd så han tyckte att Leo började bli stor! ;-)

Det var inga konstigheter med sövningen eller med plåstret efteråt. Sängläge i 8 timmar efteråt visste vi också om...
Nu var vi ganska så trötta och väldigt hungriga så vi körde bort till Rolles och åt. Det satt som en smäck efter en lång dag.

Det tog lång tid för Leo att somna på kvällen så först vid 21-22 så somnade han.

Jag sov som en kratta i en halvdålig bäddsoffa så jag var riktigt trött när klockan ringde vid 8. Eftersom Leo var fastande så gick vi och åt frukost var för sig. Han fick morgonmedicinerna sen var det dags för duschen. Vi hade fått med oss Descutan, handduk och sjukhuskläder så jag duschade honom i lugn och ro.

Strax efter halv tio var vi på sjukhuset. Eftersom vi var nr 2 så var det bara att vänta till dess att narkos hörde av sig att det var dags för oss. Klockan hann bli halv 12 innan det var Leos tur. Han fick lite lugnande och efter en stund så var allt jätteroligt! Han skrattade hjärtligt åt allt.

Vi kom fram till angiolab där stentningen skulle ske. Jag bar in honom på britsen och sen skulle dom försöka få in nålen i ena handen, det gick sådär... Sen fick dom prova i andra handen och då gick det lite bättre. Snart så sov han så gott...

Eftersom det beräknades ta mer än 2 timmar så passade vi på att åka till Nova och fixa lite julklappar. Efter nästan 2,5 timme så ringde dom från post-op att Leo var på plats hos dom. Eftersom bara en förälder får vara med på post-op så gick J tillbaka till hotellet och fixade lite.

När jag kom upp till Leo så var han inte speciellt vaken egentligen och han var nog lite groggy... :-)
Eftersom läkarna hade gått in i ljumsken så hade dom satt ett stort tryckplåster över såret. Det var fyllt med luft som sköterskorna drog ut lite i taget på post-op. Pga detta så fick han inte lov att resa sig upp förrän efter 8! timmar.
Som tur var så sov han en timme av dom 4 vi var tvungna att vara kvar på post-op. Vid 19 först kom vi ner på avdelning 67, då var vi båda trötta och jag var vrålhungrig! Som tur var så hade J åkt och handlat mat från Rolles, det satt som en smäck!

J gick "hem" till hotellet strax innan 21, då var Leo fortfarande vaken och hyfsat "pigg". Jag tror att han somnade runt 22...

Tyvärr kom sköterskorna in och berättade att dom var tvungna att ge honom en Fragminspruta i benet kl.02 på natten... Dom hade försökt att ändra på tiden men läkaren hade inte gått med på det. Det skulle vara 12 timmar mellan sprutorna och den första hade han fått kl.14. Dom frågade om jag ville att dom skulle EMLA Leo innan men dom berättade att sticket var inte så farligt men att medlet som sprutades in skulle svida så vi struntade i EMLA, för den ska sättas 1-2 timmar innan.
Som tur är så var det inte så farligt när dom gav sprutan på natten, han somnade om ganska snabbt igen. Sen sov han till han blev väckt kl.8 av morgonpersonalen. Själv sov jag kass i bäddsoffan bredvid hans säng, som vanligt så är dom inte speciellt sköna och jag vaknade när personalen var inne och tog kontroller/gav medicin.

Resten kommer i nästa inlägg..

0 hade något att säga!: