Lång dag i Lund

Idag har det varit en lång dag. Allting tar sin tid och det är en del väntan under dagen. Ändå löpte allt ovanligt smidigt idag.

Vi kom ner vid 8 och nålen sattes i pac:en. Det togs ett antal rör med blod och sen skulle han topsas i hals och näsa. Topsandet var inte poppis och jag förstår honom för det är inte mysigt att få en tops varken i näsan eller ner i halsen!

Han fick insprutat kontrastmedlet för njurfunktionstestet och sen var det dags att gå iväg och träffa psykologen.
Vi har träffat och pratat med psykolog, dietist, sjukgymnast och kurator som en del i utredningen.



Han har även gjort ett gångtest med sjukgymnasten. Han skulle gå så långt han kunde på 6 minuter och sist han gjorde det så orkade han gå i 3 min sedan var han tvungen att vila (då låg vi inne för hans PLE så då hade han vätska i buken). Idag orkade han gå alla 6 minuter och hade kunnat gå lite längre ändå.
Klocka som mätte syresättning och puls.

Vi (Leo) är med i en forskningsstudie om hur blodkärl och hjärta påverkas av medfödda hjärtfel så idag gjordes en del i studien. När kardiologen hade gjort ultraljudet över hjärtat så kollade hon även halskärlen (carotis) med ultraljud. Resten av undersökningarna till studien ska göras nästa gång, då ska det bl.a. göras blodtryckskontroller och laserdopplermätning av höger arms blodkärl m.m.



Det har varit mycket pratande idag men den som pratat mest, som vanligt, är Leo!
Han är makalös den lilla spjuvern.

Trots att det är längesen vi var på 67:an nu så känns det nästan som hemma. Så många fantastiska människor där som vi älskar att återse. Blivit många kramar idag för Leo. Många favoriter som var på plats idag och det är sköterskor som träffat honom sedan han var bebis. Jag kan säga redan nu att det som känns nästan skönast med allt kring den här utredningen är att jag vet att vi tillhör en fantastisk avdelning med världens bästa personal!

Nu väntar vi på kallelse för MR, kateterisering och leverbiopsi bl.a. Sedan ska läkarna slå sina kloka huvuden ihop och se vad de kommer fram till...

Kommentarer

Jessica sa…
Han är en fighter er Leo! Har varit nervöst, oroligt och samtidigt spännande och imponerande att få ha följt honom och er sen han låg i magen. Ska hålla mina tummar på att allt går vägen och det ska bli spännande att åter få följa er <3

Populära inlägg i den här bloggen

Ronald McDonald.

Upp och ner men framåt...

Julafton!!