Uteliv!

oktober 22, 2011

Imorse blev vi väckta innan 8 av sköterskan. Hon lämnade medicinerna sen gick hon igen. Leo sov en stund till, sen var det dags för kontroller. Vikten var neråt igen så det var bra. Magen hade samma omkrets som igår och det var väl ganska väntat. Det kan inte bara gå rakt ner.

Jag valde hallon-björnbärsyoghurt till frukost men det var nog ett dåligt val... Han tog en sked sen blev han plötsligt väldigt motstridig. Eftersom han behövde äta så fick jag honom att äta lite i taget men det blev inte många skedar innan han kräktes...
Efter att ha ätit lite mer efter det så fick det räcka. Han fick ha i knappen istället. Tyvärr så kräkte han under tiden han åt i knappen också. Han är inne i en dålig trend.

Idag fick vi reda på att vi fick lov att gå ut och gå! Bara vi hade en syrgasbomb med så fick vi vara ute till det var medicindags eller matdags nästa gång. Vi fick bråttom att klä på Leo det vi hade här. Vi hade ingen overall här så det fick bli filt under täcke och filt över benen. Som tur var så var det inte så kallt idag och solen värmde lite. Vi gick ner i stan och var iväg i drygt en timme. Leo satt som ett ljus i vagnen, han sa inte mycket. Det är andra gången sen operationen som han var utomhus och det var massor med folk i stan att titta på.

Idag har varit en "kräkig" dag... Stora kräkningar vid ett par tillfällen och några små. Vid ett tillfälle fick jag i honom 100 ml yoghurt och 50 ml vatten för att ett par minuter senare få 190 ml i "retur". Jag gillar inte sån matematik...

Annars är han pigg och go lillskiten. En riktig pajas och han var nog trött efter promenaden i middags för han somnade plötsligt vid 17,30... Jag valde att väcka honom efter en timme, annars hade han nog inte sovit än. eftersom han var nyvaken så satt vi en lång stund och mös. =)

Jag fick prata med Max i telefon ikväll innan han la sig och det var så härligt! Han var så glad över att få sova hemma med J. Han berättade att han hade tittat på film och berättade vad de hade gjort och jag saknar honom så mycket nu! Älskade stora unge! ♥

Jag längtar så till han kan komma hit och träffa Leo, så att de kan leka igen. Naturligtvis längtar jag ännu mer efter att få komma hem så att allt kan bli som vanligt igen, men det kommer att ta ett tag!

Jag frågade hjärtläkaren om han hade någon aning om hur länge Leo behöver vara hemma efter operationen. Om han kunde börja på dagis i november, december eller om vi skulle vänta till nästa år... Han sa på en gång att han inte tyckte att Leo skulle börja förrän tidigast i Januari. Det är synd eftersom dagis väntar på honom, men det är så klart bättre att han får upp immunförsvaret innan han börjar på dagis. Det är en stor operation, speciellt eftersom de fick gå in i hjärtat i 2 omgångar för att laga klaffen. Det innebär bla att hans hjärta stannades och startades minst 2 gånger... Det tar tid för kroppen att hämta sig efter det. Sen är det en ny cirkulation i kroppen och det tar tid innan kroppen ställer om sig helt. Sen ska även immunförsvaret repareras... Så jag börjar förstå att det kommer att ta tid innan han är helt återställd. Jag trodde, naivt nog, att han skulle vara ok sådär en månad efter operationen...

Jag börjar förstå hur stor påfrestning den här operationen är på kroppen. Även om han mår bra utåt sett så tar det tid innan insidan är helt ok igen! Eftersom han har sin lungvensproblematik (korrigerad TAPVD) så tar det lång tid innan hans lungor är så pass bra att han kan slippa syrgasen. Som det är nu så klarar han sig utan den, men han mår bättre av att ha den eftersom den hjälper till att öppna upp lungkärlen så att lungorna fungerar effektivare och han får bort vätskan snabbare.