♥ LEO 3 år ♥
Nu har jag försökt skriva detta inlägget i 2 dagar! Idag ska jag nog kunna slutföra det.
I torsdags fyllde världens finaste goaste hjärteunge 3 år! Hans dag började med att jag och Max väckte honom med "Vi gratulerar". Han fick sina paket och med (mycket) hjälp av Max så öppnade han dem.
Naturligtvis så hade Leo fått tid för ultraljud på sin födelsedag så vid 8 lämnade vi Max hos farmor och farfar. När vi kom till barnmottagningen så väntade redan sköterskan på oss så första stoppet blev vågen. Sanningens ögonblick.
Med tanke på hur dåligt han äter på dagis (3-4 tsk) så var jag ganska säker på att han inte hade gått upp i vikt, men tji fick jag! Vågen visade på 12 330 g, vilket är 420 g upp på en månad. Det var ett väldigt skönt besked med tanke på matsituationen. Längden var också bra, 93 cm är nästan 1 cm mer på en månad.
Syresättningen låg på 92% vilket är normalt för Leo. Egentligen borde han kunna ligga på uppåt 100% men läkaren tror att anledningen ligger i en eventuell förträngning i de opererade lungvenerna (TAPVD:n). Lungvenerna ska egentligen mynna i vänster förmak men i Leos fall så mynnade de inte i hjärtat och de var dessutom kraftigt förträngda. De syddes fast i förmaket och just på det stället verkar det som att det håller på att bli en förträngning.
Ultraljudet gick bra, Leo gillar att titta på Pingu och snacka lite. Allt ser ungefär ut som det gjorde innan. Aortaklaffen läcker och jag frågade om det räknades som lindrigt eller måttligt (lindrigt är lite och måttligt är lite mer ungefär) och då sa läkaren att det ligger nog på gränsen mellan lindrigt och måttligt.. Så de ska hålla koll på det.
Lungvenerna tittade han noga på och kom fram till att det var lite förhöjd hastighet där lungvenerna går in i förmaket och det kan tyda på att det är en förträngning.
Ett par gånger per år så kommer en barnkardiolog från Lund och tittar på ett 15-tal barn. Hon ska titta på Leo och se vad hon säger om hans lungvener bla. I slutet av mars skulle hon komma.
Förhoppningsvis ska han snart få slippa Waranet. Lund säger att barnen ska ha det ungefär 6 månader efter operationen och eftersom han opererades i september så har snart de 6 månaderna gått!
Efter ultraljudet fick Leo en present av hjärtsköterskan! Jag blev faktiskt riktigt rörd för det hade de verkligen inte behövt. Han fick ett tågset. Vi var inom dagvården och så för att hämta en ny knapp och där fick han hela personalstyrkan att sjunga för honom. Gissa om han var stolt som en tupp då!
Efter att vi hade hämtat en ny knapp så gick vi ner till Provtagningen för ett nytt PK.
Sen körde vi hem och hämtade en hel kasse med näringsdrycker som vi skulle ha med till dagis. Det är det enda som går ner hyfsat för tillfälligt. Han äter bara ett par teskedar mat på dagis. Ibland blir det lite fil eller macka till mellis sen men det är verkligen inte mycket han äter. Han verkar ha kommit in i en period nu när han inte vill äta. Han äter dåligt hemma också. Så länge vi får i honom minimaxen så är det ingen större fara. Dock är det inte bra att han dricker bara, han behöver äta. Jag hoppas att det bara är en tillfällig grej och att han börjar äta snart igen.
Idag, lördag, har vi haft släktkalas för Leo. Det blev inget barnkalas i år heller, han har inte hunnit skaffa sig några kompisar än. Han har fått fina presenter och det var två mycket trötta killar som somnade ganska så snabbt idag.
I torsdags fyllde världens finaste goaste hjärteunge 3 år! Hans dag började med att jag och Max väckte honom med "Vi gratulerar". Han fick sina paket och med (mycket) hjälp av Max så öppnade han dem.
Naturligtvis så hade Leo fått tid för ultraljud på sin födelsedag så vid 8 lämnade vi Max hos farmor och farfar. När vi kom till barnmottagningen så väntade redan sköterskan på oss så första stoppet blev vågen. Sanningens ögonblick.
Med tanke på hur dåligt han äter på dagis (3-4 tsk) så var jag ganska säker på att han inte hade gått upp i vikt, men tji fick jag! Vågen visade på 12 330 g, vilket är 420 g upp på en månad. Det var ett väldigt skönt besked med tanke på matsituationen. Längden var också bra, 93 cm är nästan 1 cm mer på en månad.
Syresättningen låg på 92% vilket är normalt för Leo. Egentligen borde han kunna ligga på uppåt 100% men läkaren tror att anledningen ligger i en eventuell förträngning i de opererade lungvenerna (TAPVD:n). Lungvenerna ska egentligen mynna i vänster förmak men i Leos fall så mynnade de inte i hjärtat och de var dessutom kraftigt förträngda. De syddes fast i förmaket och just på det stället verkar det som att det håller på att bli en förträngning.
Ultraljudet gick bra, Leo gillar att titta på Pingu och snacka lite. Allt ser ungefär ut som det gjorde innan. Aortaklaffen läcker och jag frågade om det räknades som lindrigt eller måttligt (lindrigt är lite och måttligt är lite mer ungefär) och då sa läkaren att det ligger nog på gränsen mellan lindrigt och måttligt.. Så de ska hålla koll på det.
Lungvenerna tittade han noga på och kom fram till att det var lite förhöjd hastighet där lungvenerna går in i förmaket och det kan tyda på att det är en förträngning.
Ett par gånger per år så kommer en barnkardiolog från Lund och tittar på ett 15-tal barn. Hon ska titta på Leo och se vad hon säger om hans lungvener bla. I slutet av mars skulle hon komma.
Förhoppningsvis ska han snart få slippa Waranet. Lund säger att barnen ska ha det ungefär 6 månader efter operationen och eftersom han opererades i september så har snart de 6 månaderna gått!
Efter ultraljudet fick Leo en present av hjärtsköterskan! Jag blev faktiskt riktigt rörd för det hade de verkligen inte behövt. Han fick ett tågset. Vi var inom dagvården och så för att hämta en ny knapp och där fick han hela personalstyrkan att sjunga för honom. Gissa om han var stolt som en tupp då!
Efter att vi hade hämtat en ny knapp så gick vi ner till Provtagningen för ett nytt PK.
Sen körde vi hem och hämtade en hel kasse med näringsdrycker som vi skulle ha med till dagis. Det är det enda som går ner hyfsat för tillfälligt. Han äter bara ett par teskedar mat på dagis. Ibland blir det lite fil eller macka till mellis sen men det är verkligen inte mycket han äter. Han verkar ha kommit in i en period nu när han inte vill äta. Han äter dåligt hemma också. Så länge vi får i honom minimaxen så är det ingen större fara. Dock är det inte bra att han dricker bara, han behöver äta. Jag hoppas att det bara är en tillfällig grej och att han börjar äta snart igen.
Idag, lördag, har vi haft släktkalas för Leo. Det blev inget barnkalas i år heller, han har inte hunnit skaffa sig några kompisar än. Han har fått fina presenter och det var två mycket trötta killar som somnade ganska så snabbt idag.
Kommentarer