Fredag och två steg bak igen...

I fredags skulle vi byta nål i PaC:en för första gången. Man drar ut den gamla nålen, sen måste man emla innan man kan sätta den nya. Vi bestämde att vi skulle ta av den gamla nålen hyfsat tidigt så vi kunde komma iväg till Ronald vid lunch. Tanken var att ta av nålen vid 10, sen skulle han få duscha och på med emla och så kunde vi sätta nya nålen vid 12, sen var vi fria igen. Men, som så ofta när vi är här så går det sällan som det ska...

När vi plockade av nålen så var det en liten röd ring runt hålet. Inte så bra... Jag och sköterskan bestämde att vi skulle sätta emla ändå så vi gick iväg och jag passade på att duscha Leo innan jag emlade honom. Under tiden som vi väntade på att emlan skulle verka så hjälpte Leo till att baka kaka med härliga Malin i köket. Fredagsfika är ett måste! :-)

När det var dags för att sätta ny nål så kom det in tre doktorer, personal från avd 65 (dom hanterar PaC-patienter oftare så sjuksköterskan ville rådfråga) och efter en stund kom även en barnkirurg... Hmm, någon ny nål var det inte tal om! Eftersom PaC:en leder direkt in till hjärtat så blev det intravenös antibiotika, emla på händer och armveck för att sätta en nål så länge. Han måste få sina infusioner (albumin, octaplast och Furix). Så det blev inget Ronald förrän tidigast efter han hade fått nålen...

Det är typiskt, det går aldrig rakt fram när vi är här, alltid upp och ner hit och dit fram och tillbaka. Tyvärr så går det mest bakåt känns det som...

Det kom ner personal från narkos vid 14,30 för att se om vi kunde få i en nål och ta lite prover. Första sticket funkade inte, vi fick blod till ett prov sen stoppade det. Nästa försök gick bättre, nålen satt och vi kunde ta dom prover som behövdes. Han fick sin Furix och antibiotika. Sen var vi fria fram till vid 20.
Farmor och farfar hade kommit ner med Max så vi fikade och hade det mysigt innan vi gick till Ronald vid 16-tiden. Vi skulle göra egna hamburgare på högrevsfärs men vi behövde lite grejor till så jag gick ner till Malmborgs. Helt själv i regnet med en klump i magen. Ibland måste jag få vara ensam, jag fixar inte för mycket mänsklig närhet...

Vi åt världens godaste hamburgare, sen rasade världen lite när jag fick se ett inlägg på fb om att ett hjärtebarn hade fått sina vingar, bara så där, helt plötsligt! Jag vet inte om jag är inne i en väldigt känslig period men när jag fick se det meddelandet så kändes det som att någon slog mig med full kraft i magen! Det gjorde verkligen ont att läsa...

Jag, Leo och en väninna gick tillbaka till sjukhuset med tunga steg. När vi kom tillbaka så fick Leo sitt heparin, Furix och albuminet sattes.. Vid 22 så sov han gott. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ronald McDonald.

Upp och ner men framåt...

Julafton!!