Första höjningen, lite oro..

Jag fick dela upp inläggen lite annars hade det blivit hur långt som helst...

I måndags strax efter klockan 8 så "stämplade" jag och Leo in på sjukhuset. Det var dags för medicinhöjning. Först skulle Leo vägas och det skulle tas syresättning och blodtryck.
Redan vid vägningen så tappade jag hakan, vågen stannade på 15,6 kg med kläder... Vi jämnade av det till 15, vilket innebar att han hade gått upp ca 1 kg på en månad!! Hur gick det till?

En liten förklaring: för friska barn är det så klart bra att gå upp i vikt ordentligt.
Men, om hjärtebarn går upp mycket i vikt snabbt så är risken stor att det handlar om att dom samlar på sig vätska, då i lungor eller buken. I Leos fall så blev jag väldigt förvånad, för han har aldrig gått upp speciellt mycket på en gång, utan lite då och då. Både jag och sjuksköterskan reagerade på det.

Sen tog vi blodtryck och syresättning och blodtrycket var jättebra. Syresättningen var långt över förväntan! Han ligger runt 91-92% i vanliga fall men då låg han på 96-97% och var till och med uppe på 99% och vände...

Jag har ju reagerat över Leos stora mage en längre tid. Jag tycker att det är konstigt att den kan vara så stor eftersom hela han är så smal i övrigt. Jag tycker nästan att det liknar en sk Biaframage. Jag har frågat hjärtläkaren vid ett tidigare tillfälle om han kunde se ifall det fanns någon vätska i buken. Jag vet att han inte är utbildad på det men tom jag såg vätskan på ultraljudet när det var mycket.
 Han kollade lite runt levern för där såg man det väldigt tydligt när han hade vätska. Vi såg inget och läkaren verkade inte så orolig så jag släppte det.

Nu när han hade gått upp så mycket i vikt på så kort tid så nämnde jag magen för sköterskan och hon gick och letade upp en hjärtläkare. Leos hjärtläkare var ledig men den andra känner också Leo ganska bra. Han kände på magen och levern och menade att levern kunde vara lite förstorad. Han sa i samma andetag att han ville inte dra för stora slutsatser av det eftersom det var väldigt längesen som han hade känt på Leos mage. Han skulle prata med den andra hjärtläkaren och be honom känna själv eftersom han skulle vara där på tisdagen.

Mitt hjärta snörptes åt lite när han nämnde förstorad lever... Sköterskan såg nog det för hon la sin hand på min och frågade om jag var okej. I samma ögonblick så bestämde jag mig för att inte tro något än, jag skulle vänta till den "ordinarie" läkaren hade gjort sin bedömning!

På måndagen höjde vi medicinen från 5ml till 6,5ml (x3). Det togs blodtryck innan han fick medicin och sen 2 timmar efter. Allt funkade superbra. Han hittade en kompis som han lekte med en stor del av dagen. Kompisen var ett år äldre och mycket vildare så Leo hade verkligen skoj.

Vi spenderade nästan hela dagen på sjukhuset, från 8-16 så vi var båda väldigt trötta när vi kom hem. Max hade haft en bra dag med farmor och både fått äta på McD och varit och badat. Han var också trött så ungarna kom nästan rekordtidigt i säng den kvällen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ronald McDonald.

Upp och ner men framåt...

Julafton!!