Väntan...

I morse satte vi larmet på kl.6,30 för att hinna bada(läs duscha) Leo innan han skulle få emla på händerna. Emlan behövde vara på senast 7 för att den skulle hinna verka. Efter duschen, som resulterade i en mycket frusen kille, så var det emla-dags. Det gick hur bra som helst, Leo satte fram handen och sen fick jag sätta på salvan, på med häftan som är över (ser ut som plastfolie) och sen lite gasbinda över det. Sen hade han ett par tjusiga boxhandskar!
Vid halv 8 var vi på plats eftersom han skulle genomgå ett UKG för studien som vi ingår i. UKG:et gick hur bra som helst, han låg stilla och fint. Han hade lite svårt att hålla sig tyst när doktorn ville det, men det gjorde absolut inget. Man kan inte begära mer av honom, och det gjorde de inte heller.

Sen fick vi in på rummet och tvätta av magen med descutan igen. Sen var det plötsligt dags att få den lugnande sprutan (Midazolam) i rumpan. Det tog en stund för den att verka, men när den slog till så började Leo att skratta åt allt. Likadant var det förra gången. Han skrattar åt allt och nästan hela tiden. Som en toppenfylla ungefär...
Han låg i min famn till det var dags att gå iväg. 10 kg blir väldigt tungt när de är helt avslappnade...

När vi kom fram till op så fick jag på mig en slags onepiece i vitt och grön mössa och blåa tossor... Kan säga att det uppskattades av Leo! Vi kom in på salen och jag fick lägga honom på en luftkudde, som blåste varm luft. En sån hade jag velat ha på vintern!!

Han fick nål i handen, de satte syresättningsmätare (pox) och han fick invos på pannan (mäter syresättningen i blodet) och sen började narkosläkaren spruta in sömnmedlet och Leo somnade lugnt och fint. Han fick en puss på pannan innan jag gick.
Jag trodde att jag skulle gråta och vara ledsen men det kändes faktiskt bra. Vi har ju varit med om det innan.

För att fördriva tiden så har vi varit på sightseeing! Vi körde ut till Dalby, där jag är uppväxt. Jag var tvungen att kolla in vårt gamla hus, mamma, pappa och grannarna har sagt länge att det ser hemskt ut där... Vi körde dit och det såg inte roligt ut alls. Massor med ogräs och det gav ett väldigt tråkigt intryck. Annars såg Dalby nästan ut som Dalby alltid har sett ut... Ett nytt område har tillkommit och det var riktigt snyggt och antagligen svindyrt med tanke på hur poppis Dalby är nu.

Efter ett besök på Systemet så körde vi till Södra Sandby. Vi har handlat på Bröderna Anderssons ICA sen jag var liten så det var självklart att köra dit. Anderssons ICA är en superfin butik och de har en härlig deli-disk med egna produkter.
Vi gick en bra stund inne på Anderssons, det är väldigt längesen som vi två gick så länge i en matbutik tillsammans!! =)

Efter Sandby så körde vi "hem" till Ronald och stuvade in allt i frys/kyl/skafferi. Skönt att ha allt hemma. Eftersom klockan inte var så mycket så åkte vi iväg en sväng igen, denna gången till Nova. Vi gick en runda, åt en glass och bara tog det lugnt.

Jag trodde att dagen skulle gå mycket långsammare än vad den har gjort. Jag har faktiskt inte tänkt speciellt mycket på op och Leo.
De ringde från op nu vid 16 och sa att de beräknade hålla på i 2 timmar till. De hade fixat till klaffen och det hade tagit sin tid, men allt hade gått som det skulle och han var stabil. Så nu ska vi äta innan 18, så vi kan gåå dit så fort vi får sen. Ska bli skoj och se om vi stöter på några "kändisar" uppe på BIVA!

Kommentarer

Här sitter en annan med tårar i ögonen *ler* Låter som att ni haft er en bra dag trots allt och det är ju skönt. Låter också skönt att allt gått som det ska! Kramar
Mickis.H sa…
Härligt att det gått bra idag <3
Ja benen i ansiktet blir påverkade då det lilla ögat inte stimulerar bentillväxten lika mycket som det stora gör.
Tog upp det på senaste besöket hos ögonläkaren men han verkade knappt veta vad jag pratade om...
Upp till bevis imorgon annars ringer jag till ögon i Gbg.

Populära inlägg i den här bloggen

Ronald McDonald.

Upp och ner men framåt...

Julafton!!