Nere på avd. 67!

Igår när vi kom upp till Leo på morgonen så var det redan bestämt att han skulle få komma ner på avdelningen på förmiddagen. Det går undan när det väl är bestämt. Vid 12 kom personal från avd.67 och hämtade honom.
När vi kom ner så blev det lite inkopplande av syrgas, dränslangar osv.

Det känns rätt så skönt faktiskt att komma ner på avdelningen, samtidigt som att jag kommer att sakna personalen på BIVA. Vi har lovat att komma och hälsa på innan vi åker hem!

Nu blir tillvaron lite annorlunda när vi är på avdelningen. Nu måste en av oss vara hos honom hela tiden. En av oss sover hos honom och den andre på Ronald. Eftersom han har sina drän så är det lite klurigare att göra saker med honom. Än så länge har han varit för trött och orolig för att vilja göra något. Hans mage strular fortfarande lite, så han tycker om att ligga i sängen.

Idag har sjukgymnasten varit här så Leo har fått prova att stå och sen satt han upp i min famn en bra stund. Han vill inte göra något som sjukgymnasten sa men jag tror att han är lite rädd och tycker att det är obehagligt. Det verkar inte som att det gör ont. I eftermiddag ska sjukgymnasten komma tillbaka så ska vi se om vi kan gå ut i lekrummet, det skulle nog Leo gilla.

Jag hade ganska svårt att somna igår, det var en del tankar som surrade. Jag var ganska nervös för att han skulle snurra in sig i slangarna i sömnen, eller dra ur pacemakertrådarna. Jag jagade upp mig själv lite mycket så det blev en liten klump i bröstkorgen... Men efter en stund och efter att ha pratat med sjuksköterskan, som sa att det inte hade hänt så länge hon hade varit här, så lugnade jag ner mig. Klockan var över 1 innan jag somnade för Leo drömde nog. Han vaknade till och var orolig ett par gånger. Sen gör de kontroller var 3:e timme och medicinerna ska på olika tider, så man blir störd en del under natten. Men det kändes inte så farligt i morse, jag var inte supertrött.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ronald McDonald.

Upp och ner men framåt...

Julafton!!