En hyfsat bra dag!

Dagen började nästan med skrämselhicka. Ringer mobilen kl 5,46 så är man banne mig inte tuff! Men det var bara lillkillen som saknade mamma. Han hade haft en jobbig natt och varit orolig dels pga magen och pga hela situationen och då vid halv 6 hade han tydligen ropat en del på mamma. Så klart att mamma kommer när lillfisen kallar, 06,01 gick jag in genom dörren! Då hade han precis lugnat ner sig och slumrade lite, men jag satt kvar till 8. Då somnade han till ordentligt så då passade det att jag gick "hem" och åt frukost. Jag mötte J när jag var nästan hemma så vi gick in och åt frukost. Sen gick vi till Leo igen.

Leo hade haft det jobbigt med andningen inatt och hade även kräkts vid ett par tillfällen. De hade gjort en lungröntgen 4 på morgonen som hade visat att det fortfarande fanns vätska kvar i höger lunga och att den fortfarande var lite sammanfallen. Läkaren sa att det inte är ovanligt och att det läker, men det kan ta sin tid. Syresättningen är helkass, men det är dels beroende på lungan, dels på det trötta hjärtat och sen påverkar väl magen lite också. Läkarna är inte så värst oroliga över syresättningen, nu ligger han runt 75-80.
När jag var där på morgonen så provade de att stänga av pacemakern och det verkade som om hjärtat slog bra.

När vi var hos Leo den andra gången så hade de ordinerat mer sederande, för att han skulle slippa vara så orolig. När han somnade så sov han oroligt, med en lite högre dos sederande (och smärtstillande) så sov han bättre. Han får även medel mot illamående, som gör honom sömnig. När vi hade varit där en stund så vaknade Leo till så vi passade på att flytta över honom så att han låg i min famn ett tag. Han behöver upp och byta ställning och flyttas runt lite så lungorna kommer igång. Han blev ledsen när han kom över till mig, men efter en stund så somnade han gott. Med största sannolikhet var han orolig över förflyttningen, för han visar inga tecken på att ha ont.
De hade fått sätta på pacemakern igen. Ett friskt hjärta slår med sinusrytm, men hans slog med nodalrytm så vi får väl se om det kan fixa sig med tiden.

När vi hade flyttat tillbaka Leo till sängen så somnade han gott. Då passade vi på att lämna så att han kunde få vila ordentligt. Vi passade på att åka och handla. Först lite lunch på McD, sen City Gross.
När vi kom tillbaka och hade packat in allt, så körde jag och ställde bilen i parkeringsgaraget, sen gick jag in till Leo.
Han var fortfarande mycket trött, så jag satt mest och småsnackade med sköterskorna och tömde drän och kisskateter... ;-)
J kom dit vid 3-tiden och sen satt vi hos honom till 4 ungefär, då somnade han gott igen. Då passade det bra att vi gick tillbaka till Ronald. Jag gick och la mig på sängen en stund, på order från J... Det tar på krafterna att bli väckt så.

Vi gick tillbaka till Leo vid 17-tiden och han var lite piggare nu. Inte pigg, men lite klarare i ögonen. Han orkade till och med le åt en av sköterskorna! Men pga sederingen så somnar han väldigt lätt. Vi stannade bara en kort stund, sen gick vi hem och lagade lördagsmiddag. Kött, rösti och Karl-Johansås satt riktigt fint.

Sen gick vi upp till Leo en sista gång denna dagen. Han var lite halvvaken och vi pratade lite. De drog bort en sk. smärtkateter som satt i magen. Det var en tunn tråd som pumpade in smärtstillande ( i mycket låg dos) rakt in i operationssåret. Det var lite tejp som skulle bort för att komma åt den och tejpen var jobbigare än att dra tråden.. Vi försökte få i honom lite mat i munnen men han ville hellre ha saft. Saften är bra för den lindrar nog i halsen, samtidigt gör den så att han behöver hosta, vilket är väldigt viktigt nu! Vi satte honom upp och medan jag höll honom uppe så masserade sköterskan ryggen på honom och försökte få honom att hosta. Vid ett par tillfällen hostade han till ordentligt och fick upp slem...men han svalde ner det igen! Efter saften så borstade vi tänderna och sen fick han komma över och sova på sidan. Han slocknade så gott så vi kunde gå utan problem, efter att ha pussat honom godnatt!

Om man ska se på dagen som helhet så har det nog gått lite framåt idag. Han har inte klagat något vidare på magen. Han har varit så trött och sovit stora delar av dagen men detta är mycket pga att läkarna har ökat sederingen. Det är bättre att han är trött och kan sova ordentligt än att han ska ligga och bara slumra och vakna så fort någon gör något.
Hans hjärta är fortfarande trött och höger lunga (som fick dränet igår) är fortfarande delvis ihopfallen och allmänt "blåslagen". Det tar tid för lungan och hjärtat att hämta sig. Läkarna är inte så värst oroliga som det är nu. Andningen kommer att bli bättre ju mer vätska som försvinner ur lungan och det blir bättre när han kan få ordning på magen och kan börja sitta upp mer. Allt hänger ihop på ett eller annat sätt...

Som både läkare och sköterskor säger: med Leo går det sällan som man vill och det tar tid! Det går upp och ner så är det bara. Så nu är det bara att vänta och se...

Hoppas att det går att förstå vad jag skriver... Det känns som att det blev lite vimsigt detta inlägget. Är det något ni undrar över så bara fråga!
Bjuder på en snäll bild, inte för mycket sladdar, slangar osv...

Kommentarer

EmiliaJ75 sa…
Tack för att du fortsätter skriva så bra och låta oss veta hur det går! Ha en bra söndag!

Populära inlägg i den här bloggen

Ronald McDonald.

Upp och ner men framåt...

Julafton!!