1 vecka kvar nu...

Om 1 vecka så sitter vi antagligen i lunchrummet på avd 67 och väntar på att inskrivningen ska bli klar. Vi ska vara på röntgen kl.8,00 på morgonen och sen på avdelningen kl.9. Med facit i hand vet vi att det kommer att bli mycket väntan på inskrivningsdagen... Det ska tas prover och vi ska prata med kirurgen och narkos...
(Hjälp, jag måste börja läsa på ifall det är något jag undrar över...)

Idag har vi satt ut Leos ASA (acetylsalisylsyra). Den ska sättas ut 1 vecka innan operationen. Trots att det är ungefär som att ta en magnecyl så ökar blödningsrisken på operationen så han måste vara utan. Inte för att jag tror att det blir något problem, en medicin mindre... =)

Jag ser fram emot operationen med lite skräckblandad förtjusning... Jag ser fram emot att den ska bli gjord så att han är färdigkorrigerad sen. Så att vi kan fortsätta med vårt liv, skola in honom på dagis så att jag kan börja jobba igen.
Samtidigt vet jag att jag kommer att stortjuta efter att ha lämnat honom på op! Det är lika jobbigt varje gång, trots att jag vet att jag får se honom om x antal timmar igen! Han ser så liten ut när han ligger på britsen och sover...

Idag har älsklingen åkt iväg med sina föräldrar till Åhus. De ska spela golf idag och imorgon så de kommer inte hem förrän imorgon kväll. Ikväll börjar min gympa igen och som tur är så tar syster ungarna när jag är iväg. Har tom lockat med grannen idag! Ska bli så skönt att röra på sig igen. Jag var ute och gick en runda på 4 km i rask takt i söndags men annars har jag slöat till alldeles för mycket med motionerandet! Nu ska jag försöka hålla mig till 2 ggr i veckan. Jag har lite kvar på magen som jag vill få väck! 

Kommentarer

Gunilla Månsson sa…
Jag förstår din känsla inför Leos operation. Att lämna sitt barn på operationsbordet och gå därifrån är en känsla som ingen förstår som inte varit med om det. När Fredrik skulle opereras i sina öron, trodde jag att jag aldrig skulle få se honom igen ( och det var en liten enkel operation). Det värsta är att man känner sig så utan kontroll.
Vi ska tänka på dig när det är dags.
Mickis.H sa…
Nej, 68% är inga höjdar siffror direkt nu när blodet ska kunna rinna fritt..
Förstår att det är mycket blandade känslor inför op. Man längtar men ändå inte.

Populära inlägg i den här bloggen

Ronald McDonald.

Upp och ner men framåt...

Julafton!!