Sjuksköterskeprogrammet kanske??

Jaha, måndag igen... Veckorna bara försvinner.

I lördags började Max på simskola på Filborna Arena. Jag valde den allra lättaste gruppen, bubblaren, till honom. Han behöver börja försiktigt. Han var jätteduktig och lyckades dessutom doppa huvudet helt plötsligt...

Leo har blivit förkyld och näsan rinner. Han är inte så värst påverkad (än?) och är faktiskt ganska pigg. Maten går fortsatt bra, han äter och dricker bra. Drickandet är inte något som är jätteskoj och han har fortfarande inget som han verkligen älskar att äta eller dricka.

Idag har vi varit på sjukhuset och träffat dietist och mag/tarmläkaren. Den obligatoriska vägningen och mätningen innan var överraskande bra. 10 215g och 88,7 cm! Vår lille kille börjar bli stor. Senaste vägningen var den 9 aug och då vägde han 10 kg exakt. Alltså har han gått upp 215 g på 14 dagar! Det är suveränt bra och jag förstår inte hur det hänt, men det skiter jag i! ;-)

Han kräks inte så ofta längre, kanske en 3-4 ggr per vecka. Det är väldigt skönt framförallt för honom, men även för oss. Det blir lätt ett stressmoment om han kräker när han äter vanlig mat. Då vill man få i honom mer vilket kan resultera i fler kräkningar... Som det är nu så kan jag faktiskt slappna av lite mer med maten.
Jag vill hela tiden se till att han får i sig det han "ska" ha. Jag vill inte gärna att han ska hoppa över något mål. Nu kan jag faktiskt tänka att det är inte hela världen om han någon gång hoppar över ett mål, han växer och går upp ändå!

Dietisten tyckte att vi skulle prova och ge minimax i knappen istället för Peptisorb, som vi ger nu. Peptisorben är nerbruten och därmed lättare för magen att ta hand om. Minimaxen är inte nedbruten så det är ett stort steg om hans mage klarar det! Fast vi väntar att prova till hans förkylning har försvunnit, onödigt att chansa nu när han är lite slemmig och hostig.

Jag har funderat en del på vad jag vill göra i framtiden. (Låter duktigt väl?)
Jag är väldigt väldigt sugen på att läsa till sjuksköterska. Jag har alltid älskat att titta på sjukhusprogram och är väldigt nyfiken på vad som görs med Leo mm. Jag har funderat på det i ett par år och nu är jag riktigt sugen!
Men... det är mycket pluggande och man blir ju inte direkt rik på csn. Sen ska det funka med familjen också... Jag vet inte riktigt hur det ska gå ihop men jag vill verkligen plugga! Finns det någon av er läsare som har erfarenhet av att plugga på heltid samtidigt som man har familj att ta hand om?


Kommentarer

Helena sa…
Jag har inte läst sjuksköterskeprogrammet, vilket jag vet kräver en hel del (för att inte säga mycket närvaro) samt att det är massor att lära sig. Katastrof egentligen att de får en så dålig lön sedan, men det är en annan fråga.

Men jag har mer eller mindre pluggat sedan 2004, innan mina små kom var jag ensamstående med äldsta dottern. Pluggade heltid och jobbade även extra på universitetet. Kan säga att jag älskade det, men då gick jag en utbildning som inte krävde så stor närvaro. Har sedan lagt mer på utbildningen via distansstudier.

Det går, för även om man är trött och det är mycket att sätta sig in i så är det positivt. Man växer som vuxen och kanske låter knäppt men man inser kanske mer att man har ett egenvärde.

Om du är intresserad av att plugga, testa att anmäla dig till en distanskurs som kanske går på halvfart under hösten och se hur det känns - så får du prova på.

Åh JEJ för maten, vilken kille, å vilken morsa som orkar :-) Vet inte om ni har testat sugrör, de finns ju i många olika färger tex men vår tjej drack också dåligt. Men när hon fick sugrör blev hon genast mer intresserad.
Jag pluggade på komvux (läste upp betyg) då jag hade sönerna små o var ensamstående med dom. Det var många olika ämne, massor av plugg och oerhört lite tid att plugga vilket stressade mig och det blev inga bra betyg alls i slutändan.

Vet inte alls hur det är jämfört med högskolestudier där man har en ämnesinriktning. Men Helena har en bra poäng då hon tipsar om en distanskurs för att känna av läget. Om du börjar plugga sen på heltid så innebär det att gubben din får ta ett större ansvar i hemmet för som studerande är man aldrig ledig då man har mycket med sig hem från skolan. Är han beredd på att saka lite av den fritid han har idag?

Ett tips är ju att ni sätter er ner tillsammans och pratar igenom det - vad innebär det för familjen? hur ska hemsysslorna delas upp? Nått jag tror på är att man har ett arbetsschema där man lägger in studier på hemmaplan och sen krävs det ju disciplin så man verkligen pluggar på dessa tider och inte lockas av annat.

Förstår att det är mycket att tänka på men känner du/ni att det funkar med familjeliv så tuta och kör! Man kan avbryta sin tjänstledighet och gå tillbaka till jobbet OM man inte fixar studierna av en eller annan anledning, men då har du iallafall försökt. Bättre så än att inte försöka och sen ångra sig i framtiden =) Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Ronald McDonald.

Upp och ner men framåt...

Julafton!!