Sammanfattning från operation, akutbesök mm...

Ok, nu kommer detta att bli ett långt inlägg... Det kommer att bli en liten sammanfattning från den 4/5 och framåt...

Onsdag 4/5
Vi körde ner till Lund vid 12-tiden, Max skulle skrivas in vid 13. Leo lämnades hos farmor och farfar, fortfarande ganska hängig men inte riktigt så hängig som på tisdagen. Väl på avdelningen så gjordes en liten läkarundersökning och vi fick prata med narkosläkaren. Vi påpekade att Max hade hosta men det var ingen fara. Sen fick vi sitta ner i lekrummet och vänta... och vänta... och vänta innan vi fick ett rum. Vi fick rummet vid 16,30, så det blev ca 3 timmars väntan. Sen hände det inte så mycket den kvällen.

Torsdag=Operationsdag 5/5
Max skulle vara fastande från 7, så vid 6 kom en sköterska in med lite saft. De sa först att vi skulle vara förberedda till 9, men vid 9 kom de och skulle sätta emla-salvan. Max vägrade och tillslut fick vi lura honom lite... Massor med tårar... =) Jag och sköterskan lyckades få på salva på handryggarna, men de ville ha i ena armvecket också och det fick bli min uppgift... tillslut fick jag tvingat på det. Man känner sig lite hemsk men det är ju inget farligt och det insåg han efteråt.
Sen låg vi och mös i hans säng och tittade på film. Vi hann se en hel del på tv, först vid 13 kom de med den lugnande medicinen. Max blev jätterädd eftersom vi hade (tyvärr) sagt att han kunde bli lite snurrig... Det tog ett bra tag och tillslut blev jag lite irriterad, då fick han ner den. Man känner sig lite hemsk men faktiskt inte så länge, eftersom jag vet att det är något han måste ta.
Efter ett tag började han att bli lullig, då körde vi iväg honom upp på operation. Väl där så var han uppe i det blå, han hade jätteroligt åt att jag fick blå kläder på mig, jag var en smurf! =)

När vi kom in i salen så började narkosläkaren sätta nål i handen och en av sköterskorna plockade fram en låda med saker i. Den fick han ligga och titta i men han var mer nyfiken på vad läkaren gjorde... Han var lullig och skrattade åt det mesta. Det var väldigt skönt att se att han var så lullig, allt var ju roligt. Till slut så kom masken fram och samtidigt så sprutade narkosläkaren in sömnmedlet i handen och han somnade lugnt.

Samtidigt som det var lite jobbigt att lämna iväg honom till personalen så hade vi så himla roligt åt/med honom när han var så lullig. Jag skrattade mycket och grät lite om vartannat...

De beräknade att operationen skulle ta minst 2 timmar så jag ringde Jocke så att han visste ungefär när han kunde komma. Eftersom vi trodde att han skulle iväg tidigt så stannade han hemma med Leo så länge. Leo var fortfarande ganska dålig.
Själv smet jag iväg till rosa kiosken för dagens första mål mat... Jag kan inte äta om inte han får äta!
Jag hann med att gå ner till Malmborgs och handla lite smått och lite tidningar och gå en runda på området. Sen satte jag mig på rummet och läste och vid 16 kom en sköterska och hämtade mig. Då hade Max kommit till post-op och när vi kom dit så sov han gott. Jag satte mig och läste, det tog nästan en kvart innan han började vakna till. Han var vaken en liten stund, sen somnade han gott igen. Jocke kom vid 17 och sen en liten stund efter det kom sköterskan från avdelningen och då körde vi ner honom. Han sov från och till ända till nästa morgon, han var vaken i ca 10-15 minuter vid ett par tillfällen bara.

Fredag 6/6
Dr Gunnar kom och tittade in på morgonen. Han hade varit förbi vid midnatt, men då sov vi gott! Operationen hade gått jättebra och hade varit enklare än vad han hade trott från början. Han hade fått behålla all förhuden så om 6 månader ska han få genomgå en förhudsplastik för att allt ska bli så bra det kan bli.

Max vaknade som vanligt och var hyfsat pigg. Han ville inte röra sig för mycket, men efter att ha pratat med sköterskan efter rondningen så fick han börja med att åka rullstol. När jag väl hade hämtat rullstolen så ville han först inte ner i den, men med lite lockande så gick det. Sen var det helt ok! Eftersom han hade ett "flygplan" på handryggen där droppet/medicinerna hade gått in så ville han inte gärna röra på den. Hela dagen använde han bara vänster hand. När han åt, lekte m.m. =)

Jocke kom ner vid lunch och hade lämnat ifrån sig en mycket slö Leo till farmor. Han hade inte kissat något, trots att han fick en hel del vätskeersättning för att kompensera för diarrén som han hade sen ett par dagar tillbaka. Farmor ringde vid 15 och då hade han fortfarande inte kissat så då bestämde vi att hon skulle åka in till sjukhuset med honom och så skulle jag möta upp där. Så halv 4 satte jag mig i bilen i Lund och körde snabbt till Helsingborg! När jag kom hade de precis vägt Leo och det var ingen positiv vikt... Han vägde 9485g den 28/4, på fredagen vägde han 9095 g! Jag visste sen innan att han skulle ha gått ner en del, eftersom han var sju och hade diarré, men jag trodde inte det var riktigt så mycket.
Det märktes att han var väldigt dåsig för det var inte mycket liv i blicken alls. Han ville mest sova eller hänga på mig eller farmor. Vi fick vänta i 2 timmar på läkaren men det var en jättebra läkare! Han hade läst in sig på Leo, men frågade mig/farmor om hur vi tyckte att han var, hur han brukar vara. Han lyssnade och tyckte att vi hade gjort rätt som hade gett vätskeersättning tidigt. Han ville ta de vanliga proverna, crp, syra-bas, vita blodkroppar... och ett halsprov, bara för att vara säker.

Crp:t visade på 9 så det var inget. Halsprovet hade gett ett försiktigt positivt på halsfluss! Inte alls var jag förväntade mig. Han sa att det var precis att det var halsfluss så det var tur vi upptäckte det så tidigt. De andra proverna tog ut på tiden och Jocke ringde och undrade var jag blev av, Max var jätteledsen och ville bara hem... Farmor stannade med Leo och väntade på de sista proverna så fick jag köra ner till Lund och byta av Jocke. Klockan 19,30 körde jag ner till Lund igen...
Den kvällen ville Max inte lägga sig, han ville hem och sova i sin egen säng. Han var jätteledsen, antagligen blev det lite för mycket med ståhejet kring Leo... Men, vid halv 9 somnade han gott tittandes på Lilo & Stitch...

Lördag 7/5
Idag var det tal om att vi skulle få åka hem. Jag trodde inte att de släppte hem oss så tidigt men det kändes skönt. När ronden kom så var det inga problem, vi skrevs ut och fick med oss information hem. Sen skulle vi ringa avdelningen på måndagen för att få en tid för avlägsnande av förbandet som han har. Det kom även en sköterska som visade mig hur jag skulle sköta hans kateter. Katetern har han fram till att förbandet (paketet) tas ca en vecka efter operationen.
Max fick en fiffig axelväska att ha kateterpåsen i och den bar han stolt. Sen väntade han på pappa! Pappa skulle gärna komma direkt... =)

Vi kom hem på eftermiddagen och det var så skönt att vara hemma igen!
När Leo kom hem så var han lite piggare än på fredagen och det var skönt, för läkaren hade sagt att om han var lika slö på lördagen så fick vi komma in igen och få dropp. Nu slapp vi det! =)
Max var superduktig med att gå försiktigt och se till så att han alltid hade väskan på sig.

På eftermiddagen började jag må riktigt kass. Redan på fredagen hade jag mått lite konstigt. Jag hade ätit lunch när Jocke kom men sen på kvällen kunde jag inte äta, trots att det var många timmar sen jag hade ätit. På lördagen kunde jag inte äta något, jag fick ner ett par glas vatten på förmiddagen, det var allt. På eftermiddagen började jag frysa och jag var helt utslagen. Jag orkade inget utan låg bara i soffan och frös. Jag gick och la mig samtidigt med barnen vid 20-tiden. Eftersom vi inte vill att Max ska gå upp mitt i natten nu när han har kateter så får han sova i våra sängar så sover en av oss på ovanvåningen i gästsängen.

Natten blev inte så bra för min del, jag var uppe 3 gånger och magen var helt kass. Söndagen var inte bättre den, jag fick ner ett par glas blåbärssoppa och lite smörgåsrån... Jag rörde mig inte alltför mycket på hela dagen och det blev sängen tidigt.

Idag känns magen bra igen, så jag tror att det blev någon slags "kortslutning" i kroppen efter allt som hände nu i helgen, jag slappnade av när jag kom hem och då kom allt.

Leo har varit piggare dag för dag och det går definitiv på rätt håll igen. Det var lite läskigt att se honom så tom i blicken som han var i fredags. Igår och idag har han velat äta, så han får äta vad han vill och hur mycket han vill. Han får fortfarande vätskeersättning, 250-300 ml per dag, för att kompensera för diarrén som fortfarande inte är riktigt borta. Nu går han på penicillin för halsflussen så nu hoppas vi att han snart är frisk igen.

Nu ser vi fram emot onsdagen, då ska förbandet av och katetern bort. Sen får vi se vad det blir för bandagering efter det, om det blir någon. Sen väntar ca 2-3 veckor i fortsatt lugn. Redan nu börjar överskottsenergin att visa sig så vi får väl se vad doktorn säger på onsdag... =)



Bilderna: nr 1-3 är från torsdagen, innan operationen. Bild nr 4 är efter operationen. "Tältet" är för att förhindra tryck på "paketet". Bild nr 5, 6 är från fredagen, lägg märke till vänsterhandsfattningen på bild 6... =) Bild nr 7 är från lördagen, då är vår buse tillbaka!

Kommentarer

Vilken pärs för er, hoppas allt blir bra nu. Kramar

Populära inlägg i den här bloggen

Ronald McDonald.

Upp och ner men framåt...

Julafton!!