Habiliteringen och lakritskladdkaka

Igår var det dags för ett besök på habiliteringen igen. Denna gången var det sjukgymnasten och specialpedagogen som skulle utvärdera honom. Sjukgymnasten träffade honom för ca 3 veckor sen så det var spec.pedagogen som tillbringade mest tid med honom. De lekte, eller Leo lekte och hon iakttog och interagerade när hon ville det. Det var väldigt intressant att sitta en bit bort och iaktta.

Sjukgymnasten filmade hela tiden, det gör det lättare för de att dela med sig till de andra i teamet. Leo tyckte det var skoj. Han fick leka med bilar, klossar, dockor mm. Pedagogen märkte rätt så snabbt att man inte säger till Leo vad han ska göra! Han gör det han vill, annars får man ett tydligt "nej"! Detta ser de endast som positivt. Det är jättebra att han vet vad han vill och att han är envis.

Eftersom hans gåstol, som vi har fått låna från hab., är för liten så lämnade vi tillbaka den. Han behöver fortfarande hjälp att hitta sin balans när han står så sjukgymnasten hade tagit med en "krokodil".
Den ser ut som en fräck rullator, men man går på andra hållet. Med den kommer han upp och får hjälp med balansen. Så fort han såg den så hörde vi alla ett "wow"! Han tyckte den var riktigt rolig, han gick och gick med den. Eftersom han fortfarande har rätt så dålig balans så får man gå med honom och hålla i honom lite, men det kommer nog att rätta till sig snart. Vi har gott om tid på oss att öva eftersom vi fick låna hem den.

Mot slutet av timmen så märkte jag att Leo började bli trött. Natten som var hade varit hemsk, han sov nog 5-6 timmar, med långa avbrott mellan så han var trött redan från början. Han kämpade på bra i en timme, sen var han helt färdig. På slutet fick han prova på att studsa/rulla på en pilatesboll. Han tyckte nog eg att det var ganska roligt, men han var trött så det blev lite gnälligt.
Jag ska ta och köpa en sådan boll, så kan vi träna balans på den tillsammans. =)

Jag frågade sjukgymnasten och spec. pedagogen om vad de ansåg om Leo, hur mycket "efter" han är i motoriken. Sjukgymnasten tyckte att han var mellan ½-1 år efter, dvs att hans motorik är som en 1-1½ åring. Spec. pedagogen tycker att han är bra med finmotoriskt och socialt. Talet är lite sent men det hänger tydligen ihop med grovmotoriken. Nästa gång vi skulle ses så skulle hon ge oss tips på hur vi ska kunna uppmuntra honom mer med talet. Hon tyckte att vi gjorde rätt redan, eftersom vi försöker sätta ord på vad han pekar på. När vi pratar med honom så ska vi försöka att hålla oss till korta meningar och inte använda en massa konstiga eller vuxna ord. Keep it simple!

Efter besöket på habiliteringen så gick jag över till barnmottagningen på sjukhuset. Jag behövde väga honom, det var ca 3 veckor sen sist och han har varit förkyld. Vikten var bättre än vad jag trodde. Han hade gått ner sen sist, men det förväntade jag mig eftersom han alltid kräker mer när han är förkyld. Han hade gått ner 80 g på 3 veckor, så det var jättebra. Jag var rädd för att det skulle vara 3-400 g ner.

När vi kom hem så gick jag och la Leo direkt. Han hade slumrat till i bilen så han var supertrött. En ovanligt dålig natt och sen en timmes "träning" tar ju knäcken på vem som helst. Sen sov han gott i 2 timmar! Vanligtvis sover han ca 50 minuter...

Under tiden vi var på sjukhuset så hade Max det mysigt hemma med syrran. De hade läst och pysslat. När jag kom hem så fick jag ett utklippt hjärta som det stod "älskar dig" på! Han hade skrivit det helt själv, moster hade bara sagt vilka bokstäver det var! ♥ Stora älskade killen ♥

På eftermiddagen hade Max kyrkis och vi gick dit tillsammans med W och hans mamma J. Inte nog med att W och Max går på dagis ihop, nu går de även på kyrkis ihop! Grabbarna Grus!

Efter att vi hade hämtat killarna när kyrkis var slut, så gick vi hem till oss för lite mer bus/lek och fika. Jag hade bakat en lakrits och citronkladdkaka... Jocke har velat att jag ska göra den länge så när J sa att hon tyckte det lätt spännande så passade jag på att göra den när Max var på kyrkis.
Det var en annorlunda smak på kakan, den var helt ok, men smakade för mycket lakrits. Ska nog prova med lite mindre lakrits om jag gör den igen.

Allt som allt var det en givande och rolig dag. Då gjorde det inget att jag bara hade sovit sisådär 4 timmar på natten! Men gissa om jag var trött på kvällen... =)

Kommentarer

Anonym sa…
Det är helt underbart att läsa om Leo. Jag visste inte att grovmotorik och tal hörde samman men det förklarar ju varför Max hade svårt med talet innan. Nu när grovmotoriken kommit igång är han aldrig tyst. Så njut lite nu. Envisheten tror jag är typisk för barn som inte är som de flesta bar, ja du vet vad jag menar. Max ålade sig fram och vikarierna på dagis glömde grinden till hallen och otaliga skor är det som han smakat sig igenom. Likadant att gå upp på trehjulingen via flaket när inte balansen räckte till. Han har aldrig tyckt att han har problem utan har alltid löst dem. När han sprang Kalvinknatet första gången så trodde jag att han brutit, han orkade ju inte springa hela tiden, men han kom i sin egen takt och alla ropade Max, Max på upploppet när han med händerna i luften och kollade bakåt hela tiden gick i mål. Han kommentar var att jag hade 3 stycken efter mig.

Kjam, Kristin

Populära inlägg i den här bloggen

Ronald McDonald.

Upp och ner men framåt...

Julafton!!