Vc, neurolog och bus!

30 dagar till julafton!

Jag vet att jag tjatar men jag längtar verkligen. Älskar julen och denna kommer att bli underbar eftersom hela familjen ska vara samlade hos oss.

I måndags var jag och Max på vc. Eftersom han har hostat så länge så ville jag att de skulle kolla upp så det inte var något allvarligt. Dr:n kände och lyssnade på honom och allt lät bra. Hon trodde, som jag, att det handlar om trånga luftrör. Vi har det i släkten. Jag har det och pappa har definitivt det!
Så ordinationen blev inhalationer med Pulmicort på morgonen och sen Lepheton när det behövs.
Eftersom Lepheton kan göra så att man blir dåsig så ger jag den helst bara till kvällen.

Om det inte hjälper med inhalationer och hostmedicin skulle vi komma tillbaka. Förhoppningsvis slipper vi det. Hon rekommenderade att vi skulle låta honom inhalera pulmicort så fort han börjar visa tecken på hosta i framtiden. Tur vi har som kan använda medicinen på båda ungarna... =)

På eftermiddagen hade vi blivit inbjudna på lekdate till Max´s bästis W. Han fick en lillebror för 2-3 veckor sen så jag fick snusa bebis! Lilla fina V. Känns som att det var längesen jag höll våra små. Jag insåg att det var nästan 4 år sen för Leo fick jag inte hålla mer än de få minuterna när han var nyfödd... =(

Vi hade som vanligt jättetrevligt hos W men ungarna (M&W) var ovanligt bråkiga och skrikiga. Tiden gick alltför fort, som alltid när vi träffas.

Igår vaknade Leo 6,15! Han skulle inte somna om, så jag gick ut och la mig i soffan med honom. Det brukar funka, men inte då. När Jocke gick upp vid 7 så var vi fortfarande vakna så jag misstänkte att dagen skulle innehålla lite gnäll från Leos sida...
Jag försökte lägga honom 2 gånger under förmiddagen men det var helt omöjligt! Själv var jag allt annat än pigg.
Jocke slutade redan kl 14 igår eftersom jag skulle vara i Lund kl 15,30. Det var dags för det årliga mötet med neurologen. Eftersom det hade snöat en massa under natten till tisdagen, som sedan blev till slask på förmiddagen, så körde jag lugnt ner till Lund.

Mötet med neurologen var väldigt bra. Jag tycker om min neurolog eftersom han bryr sig om både mig och min familj. Han läser på ordentligt och man kan diskutera med honom. Han berättade att med "min" sorts epilepsi så finns det ofta stora möjligheter att sätta ut medicinen på lång sikt.
Det som gör det lite osäkert i mitt fall är att jag har haft 2 återfall när jag har slutat att ta medicinen. Detta betyder dock inte att man ska behålla medicinen, för i stort sett alla mina EEG har varit bra.

Själv känner jag att jag vill ha medicinen som en försäkring, speciellt nu när jag sover dåligt och äter oregelbundet. Det är en trygghet för mig.
Men jag är villig att ta upp frågan igen om ett par år när läget kanske är bättre.
Vi pratade rätt så länge och nu hade jag vettiga frågor att ställa så det kändes mycket bra.

När jag var i Lund så hade Leo naturligtvis somnat i sin pappas knä... Leo + pappa = sömn!

Idag lämnade jag Max på dagis som vanligt. Det var kallt men rätt så skönt ändå. Lite snö på marken jämfört med 1 dm slask igår! Halv 12 ringde de från dagis. De misstänkte att Max eventuellt hade början till ögoninflammation. Så det var bara att traska iväg och hämta hem honom.
Det ser inte ut som en typisk ögoninflammation, han har inget gult klet. Men han hade klagat på att det kändes konstigt i ögonen och blinkat mycket så det får bli hemma-mys imorgon istället för dagis. Sen får vi hoppas på att det inte blir så mycket värre.


Mina fina killar i badet

Säkrast att ha de i olika bad, Leo älskar att stänka och plaska och Max är nästan stänk-rädd!
Fotade killarna i sina tomtedräkter, detta är inte julkortet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ronald McDonald.

Upp och ner men framåt...

Julafton!!