Separationsångest och BVC.

Leo är inte riktigt sig själv... Han vill vara väldigt nära och han vill inte sova! Jag tror att detta kommer av sövningen och upplevelsen i Lund som sådan. Han förstår inte vad som händer och det är klart att det kan vara skrämmande! Vi kan ju inte förklara varför det måste göras.
Stackaren blir förtvivlad om vi lägger honom i sängen.

Idag har Max varit på sin 4-årskontroll på BVC. Han fick rita, klippa, räkna, vara pirat (synundersökningen) och testade hörsel mm. Allt gick superbra! Vikten stannade på 18,8 kg och längden på 109 cm! Det är en stor kille nu.

Vi har provat lite nytt på matfronten. Eftersom knappen nu sitter i magsäcken så hoppas vi att det ska bli färre kräkningar. Vi provar att ge 200 ml åt gången. Hastigheten är 150 ml/timme så en flaska tar ca 1 t och 20 minuter. För att han ska hinna med att få sina 1000 ml per dygn så går det bara ca 1 timme mellan målen.
Vi började med detta i går och första dagen blev riktigt bra! En kräkning! Helt fantastiskt. Visserligen var den på ca 100 ml men eftersom han fick i sig 900 så blev det 800 ner i magen! Bästa på länge.
Vi fortsätter på samma sätt nu ett bra tag, om det håller i sig.

Idag har det iofs gått lite sämre. Han har varit kinkig och supertrött, eftersom han vaknade redan 7 i morse. Jag försökte få honom att sova vid 2 tillfällen idag. Första gången fick jag ta upp honom efter bara ett par minuter. Sen fick jag gå runt med honom en stund. Försökte sätta honom i sin stol men då stortjöt han. Gick och la mig i våra sängar med honom och han var förtvivlad och jätteledsen, men efter ett tag så började han lugna ner sig och tillslut somnade han. Sen sov han i 1½ timme, och kunde ha sovit längre. Jag fick väcka honom för han var väldigt sen med maten.

Idag har han kräkts 2 gånger, på sammanlagt 300 ml. Det, i kombination med att han bara hunnit få i sig 800 ml, gör att det blev en riktigt dålig dag. Men, nya tag i morgon!

Kommentarer

Bloggmamman sa…
Lilla Leo! Är ju så svårt att förklara varför han måste göra alla saker! Men visst, på något sätt måste det ju märkas av på de små liven...Hoppas han snart blir sitt vanliga jag! Och hoppas det löser sig med kräkningarna, han behöver ju all mat han kan få i sig!Kram till er!
Helena sa…
Det där med separationsångest känner jag igen. Hur det blir svårt att sova när man varit på sjukhuset. Jag funderar på om de är rädda för att somna för de inte vet var de kommer att vakna upp någonstans?

Vet inte om du har testat bärsele eller sjal med Leo? Det har iallafall underlättat för oss när Prinsessan velat vara nära, nära. Sedan har hon suttit som en liten känguruunge däri och försiktigt tittat ut på omvärlden.

Populära inlägg i den här bloggen

Ronald McDonald.

Upp och ner men framåt...

Julafton!!