och där kom kruppen som på beställning...

Max har varit hostig sen i fredags. I lördags hade vi Jonte, Nilla & Isaac på besök. Det blev en, som vanligt, trevlig kväll. Vi satt och snackade länge. Ungarna skötte sig hur bra som helst.

Igår var det äntligen dags för Leos 1-årskalas. Leo fick sina presenter, som Max packade upp. Jag hade gjort tacogratäng som var väldigt uppskattad. Max och Caroline lekte och busade som bara den. Ljudnivån var stundtals ganska hög och Max blev hesare och hesare ju senare det blev...

Gästerna gick vid 18-tiden. Då var Max riktigt hes och hostade en del. Vi misstänkte redan då att han skulle få ett kruppanfall inatt, och mycket riktigt, vid midnatt kom han och var jätteledsen. När han drog efter andan så väste det ordentligt och hans hosta var riktigt skällande...

Eftersom han var så ledsen så svepte jag hans eget täcke om honom och gick ut en liten stund så han fick andas frisk luft. Det hjälpte för stunden, men det var så himla kallt ute så vi gick in rätt så snart. Han fick lite Lepheton, och sen la han sig i våra sängar. Han hostade ordentligt och ett tag funderade jag på om vi skulle åka in, så han fick inhalerat lite. Men han somnade till slut och verkade inte ha några jättestora besvär. Själv låg jag vaken till över klockan 1, och lyssnade. Sen slocknade jag nog av trötthet...

Idag är han fortsatt hostig så jag tror vi får hoppa över kyrkis, bättre han kan gå på dagis imorgon.
Då ska jag in med Leo på barnmottagningen. Vägning, mätning och syresättningskoll, sen ultraljud på hjärtat. Ska bli intressant att se vad han väger, i fredags var det ju 7910 g. Visserligen har det bara gått 4 dagar då sen senaste vägningen, men iom att han inte verkar bli av med sin efterhängsna diarré så är det intressant att se vad som händer med vikten.
Jag hoppas att hans diarré är på väg bort för han bajsar inte riktigt så som innan, men man vet aldrig. Den har lurats förr.

Idag är man inte vidare pigg, har inte sovit ordentligt på flera nätter nu. Alltid något som stör. Men så är det ju. Inget ovanligt. Det är bara jobbigt att vara så trött jämt.
Jag kom på igår att det var precis ett år sen som Leo genomgick sitt första stängningsförsök!

Annars tror jag det blir en lugn vecka. Kanske ska vi åka och bada med farmor och kusinen på onsdag. Får se hur och om det går med Leo.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ronald McDonald.

Upp och ner men framåt...

Julafton!!