Underlig känsla...

Så underligt det känns att vara helt ensam hemma! 5 hela timmar för mig själv. Inte ens kisen att kela med... Saknar honom men jag vet att han har det bra.
Idag har jag varit hos barnmorskan igen, allt såg bra ut. Blodtrycket låg som vanligt (120/60), blodvärdet var lite lågt trots att jag ätit mina järntabletter (101) så hon vill att jag ska öka dosen.. Vet att hon menar väl så jag får väl stå ut nu sista veckorna. Magen har gjort ett skutt från 35,5 till 37 cm så han växer och mår bra. Han ligger med ryggen på vänster sida sa hon, själv kan jag inte känna hur han ligger, jag e nöjd bara jag känner honom sparka! Hjärtljuden låg som vanligt runt 130-140. Han tyckte inte om när hon ruskade på honom...
Hon tyckte att han låg rätt så högt fortfarande men hon sa att det kan ändras rätt snabbt. Men vi tror båda att jag lär dyka upp på nästa besök den 12 februari!

Annars har jag faktiskt skärpt mig och börjat packa lite kläder till oss. Bebisens är färdigpackade nu är det bara våra och sen en väska med kläder och tillbehör till Max! Har sån tur att jag har en underbar väninna som erbjöd sig att låna ut sin mini-laptop till oss! Bara så där! Jag som älskar att skriva tycker det var skitbra för då kan jag skriva på kvällarna, för jag vill ha minne från denna tiden, tror det är lättare att bearbeta allt om man skriver om det. Blir inte samma att sitta med papper och penna ju...

Annars händer det inte så mycket idag, försöker ta det lugnt. Ska se skidor vid 11! :-)
Måste fundera ut något att ha till middag ikväll oxå. Inget avancerat, måste åka och hämta Jocke kl 5. Kanske skippar middagen och tar kräm och mackor eller liknande... Tur jag har lite tid på mig att fundera. ;-)

Kommentarer

Jessica sa…
Klart du ska låna laptopen! Kan tänka mig att det kommer att vara en massa tankar o känslor som far runt i ett virrvarr första tiden där nere och det gör mycket om man får skriva av sig. Sen om det nått man publicerar på sin blogg eller bara behåller för sig själv...men just att bara kunna skriva ner allt. Kram
Anonym sa…
Förstår det kändes konstigt att vara hemma utan Max....jag hade inte heller hade vetat vad jag skulle göra av mig själv! Barnen är ju en del av oss nu! Jessica är snäll hon!! kram på dig

Populära inlägg i den här bloggen

Ronald McDonald.

Upp och ner men framåt...

Julafton!!