Tankar...

Det är mycket tankar som börjat fara runt i mitt huvud nu när det faktiskt börjar närma sig bf... Jag vet att det är 2 månader till men det går rätt så fort faktiskt. Tankarna handlar mest om hur och var jag kommer att föda... Läkarna vill ju att jag ska föda i Lund men jag vet inte hur det ska gå till.. Vi kan ju inte bo hos mamma o pappa i 2-3 veckor för vi vet ju inte när den bestämmer sig för att titta ut. Och Jocke måste ju jobba, han kan ju inte bara stanna hemma... Och Max då?? Mamma, pappa jobbar på dagarna och syster går i skolan... Vem ska passa honom om vi måste åka in på förlossningen???? Det är mycket sånt runt omkring som upptar mina tankar! Hade det bara varit mig och Jocke vi skulle ta hänsyn till så hade det ju varit lite enklare, men Max måste ju oxå tas omhand!

Sen tror jag oxå att jag börjar så sakta inse hur oerhört allvarligt det här hjärtfelet är!! Det finns faktiskt inga garantier på att h*n klarar sig! Men vad jag har förstått så är det ytterst få som inte klarar sig.

Jag kan känna när jag ser nyblivna mammor med sina små att så vill jag oxå ha det denna gången, jag vill inte att min bebis ska utsättas för en livsnödvändig men samtidigt livsfarlig operation när den bara är ett par dagar och kanske ligga veckor på sjukhus! Jag vill inte!!!

Men vad kan man göra?? Absolut ingenting! Och ibland känns det faktiskt lite jobbigt! Innan har jag inte reflekterat så mycket över det men nu börjar det sjunka in och det skrämmer mig! Tänk om jag inte är så stark som jag vill vara?? Tänk om jag bara bryter ihop?? Nej, det får jag inte!

Det är tur att vi har vår underbare älskade Max! Han är så härlig! Idag hade han tittat på byggare Bob och när jag stängde av så ställde han sig vid tv:n och sa: "Hejdå taktorn"... Så underbart gulligt!

Var på utveklingssamtal för honom igår och fröknarna var så nöjda med honom. Han hade stark självkänsla, stor social förmåga och massor med empati mm mm De funderar på att låta honom få börja äta med kniv och gaffel och det är så lustigt för jag har funderat på detsamma!! Han klär på sig själv för det mesta och han börjar bli så stor!!

Imorse chockade han oss med att sova ända till halv 8!! Det har inte hänt på länge!!

Nej det blev visst inte en heldeppig blogg, bara halvdeppig, den slutade lite ljusare som tur e...


Älskade Max på sin 2-årsdag!!

Kommentarer

Em sa…
Visst ska ni bo hos oss! Jag pluggar inte nästa termin och hur det blir med pappas jobb det vet vi inte förräns efter helgen. Du vet att det inte finns några som helst tankar från vår sida om att ni inte skulle bo här! Och om det skulle behövas tar jag hand om Max helhjärtat, min underbara systerson och sötfis som han är! Förstår att det måste kännas svårt för er syrran men vi är här så gott vi kan och vill stödja er på alla sätt möjliga..♥
Jag sa…
Klart du måste få bryta ihop, INGEN skulle klara nåt sånt ni måste genomgå, utan att få bryta ihop! Men jag vet oxå att man har mer styrka än man tror, och att du kommer hitta den, genom din familj! Ni fixar det! Ni har inget val, liksom! :-)

Populära inlägg i den här bloggen

Ronald McDonald.

Upp och ner men framåt...

Julafton!!