Ultraljud...

Ja idag var det dags igen... Men jag måste säga att jag känner mig lite.., ja inte besviken för vi fick inga negativa besked, men lite nollställd. Slutsatsen efter dagens ul var att de inte kan säga så mycket mer om hjärtfelet, de ser inte tillräckligt bra eftersom bebisen börjar bli större. Allting blir mycket grynigare då. Så de vill inte säga mer än förra gången dvs att det är en HLHS situation, inte helt klart att den har HLHS men det är mest troligt, även om det inte ser exakt ut som "vanligt" för ett barn med HLHS. De de tycker sig se är att aortan är felvänd och trång så det kommer att åtgärdas i första operationen vilket innebär att den kommer bli lite mer omfattande än om de "bara" skulle fixa med själva hjärtat! Men det är ju bara att hoppas på det bästa, de är ju erkänt duktiga. På grund av att de inte tror sig kunna se så mycket mer om hjärtfelet nu så ska jag inte dit förrän jag är i v 32 dvs om 6 veckor. (Veckan innan jul!)

Jag är naturligtvis jätteflad att de inte hittade något mer fel men jag känner mig ändå lite snuvad på något sätt, tycker det kändes rätt meningslöst idag. Förutom att få se bebisen igen förståss, det var så mysigt! Den är fortsatt helvild så det är ju skönt!

Frågade även om förlossningen om jag kan föda vaginalt pga hjärtfelet eller ej... Men de sa att hjärtbarn klarar vaginala förlossningar lika bra som friska barn så det skulle inte vara något problem. Känns skönt för jag är inte för kejsarsnitt annat än i akutfall! Kanske beror på att jag hade en snabb och smidig första förlossning! Lite för snabb för Max var lite medtagen när han kom ut och fick ha lite syrgas... Kruxet är bara att de ser helst att jag föder i Lund men då får vi bo hos mamma & pappa den sista tiden innan och det vet jag inte hur det ska gå. Man vet ju inte när krabaten bestämmer sig för att titta ut. Max väntade ju 13 dagar... Har inte funderat över hur länge jag ska jobba heller... Får se hur jag mår, både fysiskt och psykiskt. kan ju hända att det blir jobbigare psykiskt ju närmare födsel och operation... Är ju en väldigt stor operation!!

Måste bara flika in en gratulation till brorsan och hans tjej vars underbara vovve håller på och valpar nu!!! Än så länge 9 sötnosar!!!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ronald McDonald.

Upp och ner men framåt...

Julafton!!