Ul och världens chock!!

Skrivet i efterhand...

Den 9/9

idag var det dags för det efterlängtade ultraljudet. Jag och Jocke åkte in till stan efter att ha lämnat Max hos farmor och farfar! Vi var där i god tid och fick väl vänta lite efter det magiska klockslaget 10! Sen kom dr Sylvan som skulle göra vårt ultraljud. Hon började kika på bebisen och kollade först så att hjärtat slog sen började hon mäta lårben och huvud osv.. Allt såg bra ut men sen satt hon tyst länge och kollade in hjärtat, hon kollade flödet (fick vi reda på i efterhand) och sparade en massa bilder som man kunde se. Hon förstorade det väldigt mycket och sen tog hon ett andetag och sa att det här ser inte bra ut... Då tänkte jag att jaha vad kan det vara... "Det ser ut som att det är något fel på hjärtat" Då tog mitt hjärta ett jätteskutt och det isade i magen... Jaha undrade jag, vad menar du... Jo ,försökte hon förklara, det verkar som om bebisen har vätska i hjärtsäcken och att det är ett hål i hjärtat... men jag är inte så så duktig på hjärtan så jag ska kalla på en annan dr som är duktigare på det! Jaha tänkte jag, nu e det kört och tärarna började strömma... Jocke såg oxå ganska chockad ut och vi bara kramade varandras händer...

Den andra läkaren kom snabbt och satte sig att titta på bebisen och hjärtat och konstaterade samma sak. Han kollade även över resten av bebis men kunde inte se något annat som var konstigt. Han sa att det verkade som om bebisen hade ett hål mellan kamrarna och att den hade vätska i hjärtsäcken. Han gav inte någon positiv prognos utan sa att det kunde mycket väl bli så att vi skulle behöva avbryta graviditeten... Han sa att han ville förbereda oss på "worst case scenario"! De förklarade hur det skulle gå till om vi skulle välja att avbryta och han poängterade oxå att det var givetvis vi som skulle ta alla beslut, de skulle ge oss så mycket information de bara kunde. På det sättet kändes det ändå hyfsat bra i chocken... Sen sa han att de vill att vi skulle få en remiss till Lund så att deras barnkardiologer skulle få titta på det och se vad de tyckte, eftersom alla experter är i Lund! Så de fixade så att remissen kom iväg sen sa Dr. Sylvan att hon ville att jag skulle ta ett fostervattenprov inom de närmsta dagarna för att se så inte bebis hade något annat fel, eftersom så kunde vara fallet när det gällde hjärtfel. Då bestämde vi att vi skulle ta det när vi ändå var där!

Vi tog en liten paus och gick och la på mer pengar på bilen under tiden de förberedde för provtagningen plus att Dr. hade en patient hon tog emellan. Vi var helt chockade och det var mycket tårar och frågor som snurrade i skallen...

Fostervattenprovet var inget farligt, jag kände knappt nålen trots att den var ganska lång. Lite skum känsla när man kände att den rörde sig i magen bara... Men fostervattnet var klart och fint sa de... Nu ska vi bara vänta 3 långa veckor på resultaten... Vet inte riktigt vad man ska förvänta sig...

Jag hade ringt till jobb och sagt att jag inte kom och jobbade och de förstod ju det! Jag hade inte orkat sitta i kassan och vara trevlig mot folk, jag var helt knäckt!

Kändes som om man hade blivit överkörd av ett tåg... De var ju inte speciellt optimistiska någon av läkarna... De räknade det som ett mycket allvarligt fel vilket gjorde att de vill ha in mig i Lund snarast möjligt!!

När vi gick därifrån så var vi fruktansvärt ledsna och tagna men samtidigt kunde jag inte låta bli att beundra människorna vi mötte där, alla var fantastiskt goa och medkännande!! Helt underbara!!

Sen dagen därpå så ringde de från KK i Lund och ville ha oss på UL den 15/9 dvs måndagen efter!!! Så det gick riktigt snabbt!

Så imorron ska vi få vår dom!! Elller vår bebis dom!

-------------------

Pratade med mamma senare på kvällen och då hade hon pratat med sin brors fru som jobbar som hjärtsjuksköterska i Stockholm och hon sa att hon var visserligen inte läkare men hon visste att vätska i hjärtsäcken kunde man suga ut om det blev för mycket och hålet kunde man åtgärda rätt så lätt... Redan i magen om det skulle krävas!! Så då blev jag lite lugnare och började tänka lite mer positivt... Läkarna i Helsingborg var väldigt negativa och jag förstår dem eftersom de inte är specialister men jag hoppas så fruktansvärt mycket att de har fel och att vår lilla bebis får födas och bli bra. Det gör inget om den blir ett sk hjärtebarn och behöver opereras det kan jag ta men jag vill att den ska få ett bra liv i såfall!!

Kommentarer

MammaS sa…
Nu har jag lite att läsa ikapp här! Usch, vad hemskt det måste ha varit att få reda på det, förstår er chock!!!
Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Ronald McDonald.

Upp och ner men framåt...

Julafton!!